Anything is possible

Jag blev medlem på Alex när det låg vid polisen och jag var 16 år (minns jag längtade att fylla 16 år och få börja där)! Där styrketränade jag och gick på mina första spinningpass. Jag följde såklart med där det flyttade ihop med squashhallen och blev Grand Squash & Gym. Jag var medlem  i 9 år, med ett kort uppehåll när jag var i USA. Bodde till och med ovanpå gymmet(bokstavligen ett tag, då började jag även spela squash där. Det är ett ganska litet gym och alltid varit samma folk både som jobbar och tränar där. Grand är känns inte så divigt och ytligt som många nya gym gör och har inga flashiga digitala maskiner eller en massa pass med konstiga namn. Grand är gemytligt, personligt, trevligt och hard core på samma gång. Och med squash såklart! Gillar verkligen att det är kombinerat med squashhallen och att man kan kolla på de som spelar medan man värmer upp!

 

Där finns tre squashsalar, fria vikter (tunga vikter!) och lite konditionsmaskiner på en balkong. Och numera även leksaker för crossfit och hårda crossfit-inspirerande pass "Go hard or go home". Jocke (ägaren) är en grym instruktör, och jag kan tänkta mig att han kör riktigt hårt! Det verkar himla kul och himla jobbigt! Dock är passen bara på vardagarna så jag har inte lyckats prova nåt än.

 

Men jag var där i lördag förmiddag med Patriks kompis Martin och styrketränade. Jätteroligt! Jag släpade dit Martin för några år sen och då såg han så himla bortkommen ut. Nu känner han de flesta där, är betydligt mer vältränad, vet hur man lägger upp pass, kan övningarna och verkar bekväm där. Kul att se! Också kul att se att det vara samma gäng som alltid där.

 

Det var även samma maskiner, samma vikter, samma bänkar. Vi körde rygg, axlar och core, det passet har jag gjort absolut flest gånger där. Så det satt i ryggraden. Det satt även i ryggraden vilka vikter jag brukade ta. Några övningar fick jag gå ner nåt snäpp, men i många kunde jag faktiskt köra samma vikter som innan (trots att jag aldrig kör ren styrketräning längre). Jag tror helt klart att Ashtanga-yogan är en bidragande faktor till det!

En kul grej med Grand - när jag bodde på Pantarholmen och Lena satt i receptionen så brukade jag promenera halvtimmen in till gymmet med Emi, lämna Emi i recveptionen och träna en timme, sen promenera hem igen. Hur många gym har ni sett som har hundpassning!? Får man önska sig ett sånt i Norrköping?

 

 

I lördags firade vi Thanksgiving hos pappa tillsammans med an annan amerikansk familj vi brukar umgås med. Richard & Maria kom från Köpenhamn, Marcel åkte med oss från Linköping/Norrköping, Simon & Katrin & Adam kom upp från Lund och sen kom ju Malin & Tomas & Max & Olle & Leo som också bor i Karlskrona. En amerikansk familj som flyttade till Sverige för två månader kom också, och jag fick äran att sitta mittemot den 8-åriga dottern. Vilken fantastiskt härlig tjej! Vi pratade mest hundar, såklart, då de har en stor blandis (på 52 kg!). Som inte var med, men ändå. Så Emi fick massa kel. 

 

Vi var ju några stycken så det blev mycket mat. Pappa och Ingalill gjorde det mesta, även om vi andra bidrog med lite. Det var två kalkoner, massa extra stuffing, en jättegryta med potatismos, två pannor majsbröd, sås, sweet potato, två pumpapajer (jag gjorde den ena, mycket underhållande att försöka baka efter gammeldags amerikanska recept!), en chocolate fudge, cranberry relish, coleslaw....Så himla gott! Julmatten har en tuff konkurrent!

 

Efter middagen blev det massa musik som vanligt, med piano, gitarr och sång. Mys!

 

Jag har fortfarande så himla imponerad (och avundsjuk) på Micke och Mia som kom in under 1.40 på Jämjöhalvan!

 

"Under året så har jag satt upp lite olika mål. Ett av målen var t.ex. att jag skulle springa milen på under 45 min, vilket jag slog redan på blodomloppet i våras och filade på tiden på Karlskronas Stadsfest. Ett annat av mina drömmål för året, som jag dock aldrig trodde att jag skulle uppnå, var under 1:40 på en halvmara. Men det är väl alltid bra att ha mål att jaga, hur högt satta de än är?!" (läs fortsättning här: http://mikael.hiltons.se/?p=502)

 

"Jämjöhalvan! Idag fick det bära eller brista, öppnade hårt och hoppades att det skulle hålla :) Det höll.
Jämjöhalvan är en varvbana, 4 varv skulle vi springa. Varv 1 och två kändes lätta.
Stannade och drack varje gång vi passerade vätskekontrollen. Vatten. Gick genom kontrollen.
Sista vavet var tungt, tappade på varje km. Försökt räkna och det verkade gå. Micke som jag hade sällkap med från start till mål sa att "du får gärna öka mot mål om du vill". Det går inte, jag gick på rött! När vi kommer in på mål orådet och ser att vi har 20 s på oss att klara det. Det var på håret. Men oj vad nöjd jag är. Lyckan :)
Som pricken över i'et kom jag på en tredjeplats! Nöjd tjej!" (kopierad från funbeat.se, hoppas det var okej Mia!)

 

 

...pinsamt suddiga mobilbilder från Karlskrona. Men det var en så trevlig helg förra helgen att jag vill dela med mig av stämningen. Inte bara Jämjöhalvan, utan även fredagens konsert med Sophie Zelmanis, lördagens eftermiddagspromenad stan, överraskningsfest för Patrik med en härlig blandning av Norrköping-vänner och Karlskrona-vänner (+Micke från Linköping), utgång till coverband på Fox & Anchor, söndags-morgons-mys på golvet med älsklingarna, 2½ h-långpromenad i sol med Norrköping-vänner runt Saltö, Dragsö, Trossö med avslutning på Marinmuseum för lunch. Sen kladdkake-rester hos morsan sen festen, så klart, innan vi åkte norrut. =)

 

Vi sprang Jämjöhalvan i lördags!

 

Jag sprang halvmaraton och kom in på 1.53.03, vilket ger ett snitt-tempo på 5:24 min/km. Är mycket nöjd med tanke på att jag varit förkyld till och från hela hösten! Velade fram till samma morgon om jag skulle starta eller inte. Men hade ju dragit dit typ 10 pers (varav 8 från Östergötland) så lika bra att göra dem sällskap. Jag kände mig pigg på morgonen, så tänkte jag startar och så får jag se om det håller.

Tänkte hänga på Lars, mammas pojkvän, som sa han skulle springa i 5.45-tempo (men drog iväg i 5-tempo!?). Vi höll ett jämnt tempo hela vägen. Jag släppte honom vid 11 km, men hade honom inom synhåll hela tiden och kom ifatt vid 18 km. Vid 19,5 km kom Birger och sprang om oss, och trots att det inte kändes som om det fanns nåt mer att ge så var jag tvungen att rota bland de sista krafterna för att se till att komma om och hålla honom på avstånd. Annars hade jag fått höra den för all framtid...

Det var tungt att springa. Flåset har jag (från årets cykling antar jag), och pulsen/andningen kändes aldrig hög egentligen. Men låren, höfterna och vaderna var väldigt väldigt trötta och det fanns inget att trycka ifrån med. Jag försökte hitta ett tempo som var hanterbart, och bara mala och tänka på annat. Alla hejarop från vänner, Team Blekinge-medlemmar, funktionärer och publik gör ju så mycket! Och det är kul med varvbana, då får man lite kolla på hur det går i täten och så!

Mina fina vänner Mia och Micke från Nocout som jag brukar springa med kom in på 1.39.59, under 1.40 som jag och Mia längtat så länge efter! Mia och jag har/hade båda vårt pers på halvmaran från Jämjöhalvan 2012 (1:41, resp 1:42). Åååå, vad jag önskar jag varit frisk i höst och kunnat springa med dem! Gaaaah! Hoppas jag får vara frisk nu så jag kan träna upp mig igen.

Även mina andra vänner som jag släpat dit verkade nöjda. Jonas sprang sin första halvmara (tack vare Eva och Catarina som inte lät honom bryta efter 15km för de tyckte han såg för pigg ut), Martin sprang en extra kilometer på milen och var ändå nöjd med tiden, Gabriella sprang milen på fina 47 min, Patrik persade på 5 km (imponerande med tanke på årets 7 träningspass), Hanna kom i mål med energi över på 5 km och lovade springa milen nästa år, Maja kom runt milen och såg helt oberörd ut. Cyklisten Danne som numera även springer persade med fina 36 min på milen! Och mammas Lars kom runt nöjd med nån minut efter mig in i mål.

Bra arrangemang, bra löparväder, bra vänner och bra dag helt klart! (och bra bilder, som Martin Adawi och nån till tagit!)

 

 

Var i Bastasjö i söndags morse och promenerade med Sanna. Kul att ses igen, det var längesen! Och så är det bara så härligt i skogen såhär års!

 

I fredags förmiddag blev den en superkort tur på MTBn som fått följa med ner till Karlskrona. Hade blivit längre om jag kommit fram vid åtta på kvällen som planerat och inte halv två på natten (pga bil som bestämde sig för att sluta fungera). Ut och rulla i den fina luften och lugna förmiddagen köndes som ett bra sätt att ventilera huvudet innan begravningen. Bilden nedan är tagen vid Skönstavik.

 

Denna vecka har jag blivit arg. Och förvånad. Svenskarnas parti var i Norrköping i tisdags och i Karlskrona igår och pratade om att vi är olika och att alla inte är välkomna. Detta händer inte!? Nazistmöte på våra torg!? Helt sjukt ju!

 

I Norrköping var det många som kom för att visa sitt motstånd. Några buade, några vände ryggen till och några skramlade och förde oljud. Men de flesta stod mest en bit bort och spanade. Liksom jag. Önskar jag gjort nåt mer aktivt.

 

Sen blev jag lite ledsen när man här på jobbet pratade om att man hört att nazisterna hade starkt fäste i Karlskrona, men jag vågade inte säga nåt för vad vet jag. Men det är fel! De är inte välkomna i Karlskrona heller! Den enda fördelen med att nazisterna synts en del i Karlskrona för många år sen, är att Karlskronaborna vet hur man tydligt visar att de inte är välkomna på ett sätt som inte skapar bråk. Många på plats (många många fler än i Norrköping), alla tillsammans, kärlek är viktigast och Karlskronaborna visade tydligt sitt buskap med ryggarna vända till. Heja Karlskrona!

 

Det är långt ifrån alltid som jag cyklar fort eller har nåt direkt mål med cyklingen. Oftast njuter jag mest av att det är ett så bra sätt att ta sig runt på. Sån härlig frihetskänsla! Man kommer långt utan större ansträning och det är lätt att ta sig även korta avstånd eller hela vägen fram till dörren. Och enkelt att kombinera nytta med nöje. Numera stör det mig inte det minsta att gå in i affärer, restauranger eller hälsa på folk i cykelkläder, så det gör det ju ännu enklare. I söndags var ett bra exempel på det. Patrik har ju kommit igång att cykla en del nu, så det var planen att få cykla ihop. Och jag hade massa folk jag inte hunnit träffa, så vi tog helt enkel en fika-cykeltur, med mer stopp än cykling.

 

Vi började i Johannishus och cyklade in till stan, där åt vi lång frukost i skuggan på uteserveringen med fina Tanja. Oj vad det var roligt att få umgås med henne igen! När hon gick till jobbet på restaurangen cyklade vi ut till pappa på Bergåsa. Där var det fullt hus med gäster som vanligt och det fanns gott om fika och annat gott, och ett fint nybyggt kök att spana in. Vi satt ute under parasollet och snackade länge, tills vi blev badsugna och drog ner till Studentviken. Vattnet svalkade knappt och vi plaskade runt länge och njöt. Åt varsin bar på en klipphäll medan vi soltorkade. Därifrån kunde vi se byggnaden där Patrik och Martin m.fl. jobbar, och vi bestämde oss för att cykla upp och spana in deras nya lokaler och säga hej till Martin. Så tjusigt och bekvämt. AC, havsutsikt, bra utrustning och flott terass (tvärt emot mitt bastu-rum med fikarum utan fönster...). Så avundsjuk, vilket ställe att jobba på!

 

Sen cyklade vi ut till Nättraby och spanade in Garys och Yuglias husrenovering (de umgicks vi med flera timmar kvällen innan, men vänner får man inte nog av). I Nättraby blev det även en falafelrulle, ett kort stopp hos Mange och ett kort stopp hos Malin, Jens och Sigrid. De bor i ett fantastiskt fint gammalt hus, som är trevligt renoverat och med en skön trädgård. Där finns ett fint växthus, stor varanda och inte minst Sigrids lekhus (som även har en glasskiosk!). Mer nyfikna och uppskattande vänner får man leta efter. Vi pratade mycket cykling och både 3-åriga Sigrid och mamma Malin var helt uppslukade när vi började gå igenom vad som fanns i min lilla cykelväska och i mina fickor bak på cykeltröjan. Jag har börjat vänja mig vid att bara ha lite grejer med mig och det gäller att prioritera (bikini, pengar, mobil, solkräm, innerslang, däckavtagare, miniverktyg).

 

Råkade visst berätta för Sigrid att jag brukar ha lite godis i cykeltröjan som jag äter när jag blir trött, men att det tog slut igår när jag cyklade för då blev jag trött. Så nu går hon runt hemma och säger att hon vill ha en cykeltröja att ha godis i, och så säger hon att hon är trött och vill ha godis för att Karla äter godis när hon är trött.. Ups.

 

Sen cyklade vi tillbaka till Johannishus, mamma och Emi. Fortfarande varmt ute trots att det hunnit bli kväll. Sån otroligt fin dag det blev. Välsigt varmt, mycket kalla dryckor och härligt att bada länge. Frihetskänsla att cykla runt. Men framförallt så härligt att få träffa så många jag tycker om!

 

Men denna helg kändes det också lite jobbigt att åka hem, för jag inser hur många underbara härliga människor som jag känner i Karlskrona som jag träffat alldeles för sällan! <3

Helgen som var blev en typ av långhelg, då jag tog ledigt torsdag eftermiddagen och åkte ner redan då (för att kunna fota stadsloppet). Fredag fm jobbade jag hemifrån, på altanen. Skulle kunna vänja mig vid det, men har tyvärr inte den sortens jobb där det funkar så bra. På sommarn brukar mamma och Lars bo i Johannishus och vi passade på att sova där vi med. Lugnt och rofyllt, och ofta nåt nytt projekt på gång. Årets nyheter var det lilla växthuset och robotgräsklipparen, den senare har fått mycket uppmärksamhet helt klart då de har försökt få den att förstå var den ska klippa och hur den ska hitta "hem" och så. Emis min när den kommer emot henne när hon ligger och chillar är också underhållande!

 

I fredags tog vi en cykeltur till Äggaboden i Edestad för lunch, himla trevligt där. En jättemysig gårdsbutik med allt möjligt, nästan allt lokalproducerat och ekologiskt (ägg, mjöl, müssli, potatis, grönsaker, godis, viltkött, korv på Blekingehjort). Gårdsbutiken sitter ihop med en café och restaurangdel med massa gott hemmalagat.

 

Lördagen så var det triatlontävlingen som jag skrev om häromdagen och på söndag så fikade vi och cyklade vi.

 

Alla kvällarna så hängde vi inne i Karlskrona på Skärgårdsfesten och jag kände mig som tonåring igen. Vi bara drev runt och snackade med massa vänner som man mötte. Det är en tillräckligt liten stad för att man ska träffa på de flesta man känner en sån här helg. Sköna varma kvällar, trevlig musik och kul att träffa massa vänner man inte sätt på länge! Vovven hängde med mamma i Johannishus på kvällarna och var mycket nöjd med det.

 

Igår eftermiddag rymde jag från jobbet efter lunch och åkte ner till Karlskrona med Micke. På kvällen var det Karlskrona stadslopp och Micke och Mia sprang. Micke på 44:18 och Mia på 47:nåt. Grattis! FINA tider!!

 

Jag var fotade och visade vägen för de som inte såg den. Härlig kväll. Hann ta ett dopp innan start, lyx. =) Fin bana men nog inte så snabb (alla underlag och snäva svängar). Ca 500 pers som sprang 10 km eller 5 km.

 

I söndags var vi ute och paddlade kajak med några vänner, badade och åt lunch på Fläskholmen. Karlskrona är verkligen en fantastisk sommarstad!

 

Hej Karlskrona. Hej vackra hav. Hej Johannishus. Hej sol. Hej glada hunden. Hej mitt gamla rum (som nu blir kök).

 

 

Jag kan tyvärr inte länka till artikeln, den är för PLUS-medlemmar. Hoppas det går att läsa.

 

Men hennes hemsida hittar ni här: www.agilis.nu

 

 

Många mysiga kvällar hade vi under jul- och nyårsledigheten, hos mamma eller hos pappa. Promenadavstånd hem och många nära och kära. Fint det. =)
Några bilder från en av kvällarna hos pappa. De hade några vänner på besök, men jag var mest där för att träffa bonusbrorsan Richard och hans tjej Maria som bor i Köpenhamn. Marcel avr också där. Himla trevlig kväll med god mat, skratt, trams och musik.

 

Av mamma och Lars fick vi biljetter till Stilla nätters kapell, en konsert som görs varje år i Karlskrona med mer eller mindre lokala artister. Riktigt bra musik, fin lokal och god stämning var det, även i år!

 

Årets gäng bestod bland annat av Karlskronakändisarna Linus Norda och Adam Grahn. Adam Grahn är ju känd långt utanför Karlskrona med som sångare i Royal Republic. Riktigt skön kille med härlig röst! Lovisa Birgersson kommer från Småland med fantastisk röst och inlevelse när hon sjunger. Malin Thörnquist är inflyttad och har en vacker sångröst. Tillsammans körde dessa alla bland annat låten "Where the wild roses grow". Så fint! Adam Grahn sjöng även Gravity, riktigt bra! Rockabillystuket stod Pelle Månsson för. Många fina låtar, som sjöngs i olika konstallationer.

 

Bakom instrumenten så fanns Oskar Appelqvist som även var kapellmästare, Sara Jefta som är grym på fiol,  Anders Svensson, Johan Ådahl, Mats Peter Krantz självaste Johan Glössner bakom trummornarna. Robin Åkerman som brukar spela var nu ljudtekniker.

 

 

Dagar som denna (söndags) kan man inte säga annat än att Karlskrona är helt fantastisk!

 

Äpplet faller inte långt från trädet, sa min fina vän Hanna någon gång om mig och min mamma minns jag. Jag skrattar åt det ganska ofta. Jag har aldrig tänkt på mig själv så lik min mamma, men det är vi nog oftare än jag tidigare trodde.

 

I lördags kväll var vi på middag hos mamma och min marathon-prestationblev firad. Jag fick önska, och det blev en marokansk rätt med kyckling, couscous, nötter och russin som mamma brukade laga förr i tiden. Sen plockade mamma fram sin medalj från den gången hon sprang Berlin maraton. Vi kom på att det var exakt 10 år sen hon sprang! När hon sprang 2003 så fyllde loppet 30 år, nu när jag sprang 2013 fyllde det 40 år. Medaljerna har inte ändrats så mycket under dessa år.

 

 

Den första bilden är utsikten från parkeringsplatsen i  närheten av där hon bor. Karlskrona i ett nötskal, så mycket fin utsikt överallt så de inte bryr sig om att man "slösar" utsikt på parkeringsplatser.

 

I väntan på att jag ska blogga ifatt verkligheten kan ni få se några bilder från första helgen i augusti då det var Skärgårdsfesten i Karlskrona. Skärgårdsfesten är istället för Sailet och är mer förflyttat till Fisktorget, öarna och centrum. Väldigt utspritt, färre båtar men mycket mer musik. Väldigt trevligt faktiskt. Vi lyssnade på bland annat Oskar Linnros, Bräkne-Hoby och Ansiktet. Samt några mindre band/trubadurer som spelade här och var. Såg även en eldslukare och en recycled fashion show med tjusiga kläder med mjölkpaket, bubbelplast osv... I Hoglands park hade de även en lite ekomarknad med klädbytardagar och ekologisk glass osv.

 

Jättevarm och fin helg och Emi och jag och Patrik chillade i stan hela fredag kväll och lördagen. Fredagen med Linda och Daniel, vi grillade, lyssnade på musik och såg "Searching for Sugar man" på midnattsbio på torget. Väldigt bra film, se den om ni inte gjort det! Lite seg i början kanske, men spännande sen och bra slut! Innehåller mycket bra musik. Sånt gillar jag. =)

 

Lördagen var vi på stan först själva och sen med Hanna med familj. Kul att träffa Johan igen och Vega som blivit så stor och framförallt att äntligen få träffa deras minsting Edward. Och mopsen Benny såklart, som Emi nästan vuxit upp med. Patriks kompis Martin hängde också på! Och sen möter man folk man känner lite då och då. Trevligt helt klart!  (Sen lördag kväll smet vi ut till Kuggeboda igen, det bara gick inte att vara därifrån längre när vädret var så fint!)

 

Avslutade våra fina dagar vi haft med Rebecca och Mikael med att åka in till Karlskrona och gå på konsert! Lokala band till förband och erfterband, Frank Sylvester respektive T-Break och med mina favoriter Cookies N Beans som huvudband. ÅÅÅ jag blir aldrig besviken!! Intimt mysigt personligt och hela publiken levde med i konserten. De frågade vid nått tillfälle hur många som sett dem förr då de tyckte de kände igen flera ansikten och det var nog 90% som räkte upp en hand!

 

Härlig varm skön sommarkväll med fina vänner och min pappa som hängde på. Efter "kakorna" så gick vi genom stan och hängde på Biobaren mitt i natten och snackade innan vi promenerade hem till Pantarholmen och hämtade bil och Emi och körde tillbaka ut till Kuggeboda. Vilken kanonkväll alltså!

 

Rebecca & Mikael. Frida, Charlotte och Linda i Cookies N Beans:

Nedan kan ni lyssna på en fin avskalad version på "I just don't have the heart"! Cookies N Beans har fantastiska röster, är otroligt duktiga musiker och fantastiska att få se live!  De behöver ingen studio och mix för att låta bra! Avskalat och otroligt vackert: