Anything is possible

Hur ser det ut om man minglar runt i Istanbul en fredag? Jo, typ såhär. =)

 

 

Yoga ska ju vara här och nu och sådär, och jag har fullt upp att lära mig nybörjar-serien i Ashtangayogan. Men i intermediate-serien finns massa roliga saker, utmaningar som jag lockas av.

 

Igår hängde jag på gymme, körde core-pass och sen lite överkropp. När jag skulle stretcha så joinade jag Madde och hennes vänner i en sal där de körde ett eget typ Pump-pass. Jag tog ett hörn och övade lite yoga-grejer och sen strechade jag. En sak som inte känns omöjlig som jag skulle vilja lära mig är Bakasana och hoppa ut ur den. Hoppa in till Bakasana får bli en annan gång. Målet nån gång i framtiden är att det ska se ut såhär (jag yogar gärna i den miljön också):

 

 

 

 

 

Vilken märklig helg! Patrik var i Japan och mitt besök blev inställd. Tänkte att jag skulle passa på att slöa och fixa hemma, men så blev det inte. Blev ganska fullt upp ändå. Med rätt mycket grejer jag inte brukar göra, och det är ju roligt.

 

I fredags var jag ute och buggade på Borgen med Gabriella och Jonas och ett gäng från buggkursen som vi går nu på måndagkvällar. Det där med dansband, tja, mycket musik som är lite väl smörig kanske. Men det där med att bugga, det är ju galet kul! Speciellt när det går fort eller man dansar med nån som det liksom bara funkar med! Fanns två-tre stycken såna på golvet i fredags. Jag tänkte stanna en stund, men hade ingen klocka... Men typ 500 gapskratt och 3 liter vatten senare så var visst klockan halv ett! Tiden går fort när man har roligt.

 

Per-Håkans, som spelade på Borgen i fredags.

 

 

Ut och bugga, när gjorde jag det sist? 4-5-6 år sen? Jag har även läst skönlitteratur i många timmar, förutom resan till/från Istanbul minns jag inte när jag gjorde det sist? Jag har bakat bröd (minst ett år sen sist?), spelat gitarr (inte gjort sen jag flyttade i december)... osv. Jag och Käti har dessutom hängt upp gitarrerna på vägen, efter vi lagade middag ihop igår. Så nu kanske det blir mer spelat.

 

Lördag förmiddag gjorde jag en mer vanlig sak för mig, cykla. Fast jag cyklade MTB i regn och lera med 20 pers från klubben "Tajts MTB". Ett trevligt gäng som inte hetsar och kör på lagom nivå. Riktigt roligt, men riktigt lerigt. Lera/grus överallt, dvs även i ansikte, mun, ögon, hår... Det tog många timmar att få mig, cykel, kläder och lägenhet ren efter det.. Men lätt värt det! Halva nöjet var att se Emi's miner, hon gjorde sitt bästa för att se så uttråkad ut som möjligt. ;)

 

Men behöver jag säga att jag var trött på lördag em/kväll sen efter fredagens dans och dagens cyklande och tvättande? Tur Madde och Jonas gjorde mig sällskap på hundpromenad och sedan lagade mat hemma hos mig. Typiskt bra sällskap, som man kan umgås med även om man inte är på topp!

 

Jag har även druckit glögg och ätit pepparkakor. I oktober. Vad hände där!? Jo, det som hängde var att jag åkte till Linköping och hängde med bonusbrorsan Marcel. Vi käkade lunch på stan, promenad vid Stångån, pärlade armband på ikano (!), shoppade på ikea och biltema (passa på när jag och bil var på besök) och sen åkte vi hem till honom. Där bjöds det på glögg och pepparkakor. Gott!

 

Fina vänner. Fin helg. Gott liv. Fast jag har varit tröttare än tröttast. Och så saknar jag min fina Patrik såklart, som är och jobbar i Japan. <3

 

Bjuder på några mer eller mindre suddiga mobilbilder från helgen.

 

 

 

 

 

Få har väl missat att Ung cancer säljer armband som det står "Fuck Cancer" på. Pengarna går till deras verksamhet, som handlar om att stötta unga med cancer och deras anhöriga på olika sätt. De är också mycket ute och föreläser om cancer på skolor och föreningar. Tyvärr är det ett stort behov av det. Det finns exempelvis undersökningar visar att nästan varannan gymnasieelev tror att cancer kan smitta! (källa)

 

På en pärldag så gör man helt enkelt dessa armband som sedan säljs. Det är några enkla regler; pärlorna får inte vara i ett mönster, det skulle vara x antal pärlor och knutarna skulle göras på ett visst sätt. Vill man göra ett till sig själv får man göra det kortare eller längre men inte ändra nåt annat.

 

Jag och Marcel var på ikanohuset igår, där det finns möjlighet att pärla lördag-tisdag. Kul jag fick med honom på det, utan övertalning egentligen. Det var pilligare än jag trodde och vi skrattade lite åt situationen, att sitta där och leka med pärlor medan alla springer runt och shoppar. Men sen fick vi upp snitsen på det och började vi tramsa lite och ta varandras bokstäver och så. då blev det roligt, och vips hade vi gjort sex var! Nöjde oss med det, det kändes helt okej när det faktiskt blev kö till sittplatserna!

 

Vår ikea-stekpanna har börjat tappa sin yta och det är verkligen inte hälsosamt, då det är massa massa farliga ämnen i non-stick material. Och när ytan börjar bli sliten så släpper ytan ifrån sig ännu mer farliga ämnen än vanligt. Som hamnar i vår mat. Bland annat ämnen som kan vara hormonstörande som kan störa våra fortplantningssystem och ämnen som misstänks kunna vara cancerframkallande*. Det är också negativt ur miljsynpunkt, både själva beläggningen och det faktum att man byter stekpanna oftare. INTE bra med andra ord.

 

Så jag tänkte gå in på myrornas och skaffa en gjutjärnspanna eller få en av nån som tröttnat. Men sen började jag höra mig för om olika sorters stekpannor och oj vad mycket det finns att välja på! Och Patrik är inte sugen på nån svårdiskad tung grej. Så körde fast där, för några veckor sen.

 

Lite av det jag hittade..

Men, nu när jag nästan gett upp, så dök den upp som från ingenstans!

 

Ronneby Bruks andra generation med lättvikts-gjutjärnsstekpannor! De är av gjutjärn och med kvalitét, gjorda av samma material som deras traditionella men på ett annat tillverkningsätt. Detta gör dem betydligt lätttare än vanliga gjutjärnspannor. Tillverkningssättet gör också att de får en slätare yta än vanliga gjutjärn, så de lättare att diska. De är förinstekta, så de behöver inte stekas in för att bli bra. De blir bättre med åren och levereras med 30 års garanti. De funkar på alla sorters spisar, från vedspis till induktionsspis och tål att ha i ugn. De är dessutom gjorda i mina hemmatrakter, och det känns bra att stötta det!

 

Skötselråd är som vanligt med gjutjärn; diska inte med diskmedel, olja in när de blir torra, värm inte upp för fort (ska man inte göra med någon sorts stekpanna, då de kan bli skeva då). Dock ska man steka på lägre temperatur än vanlig gjutjärnspanna, då de är tunnare, så får de samma braiga stekegenskaper.

 

Läs mer om den t.ex. på Culina. Men jag beställde från nån annan sida som hade rabatt. (Vore kul att köpa på plats, men dröjer länge innan jag har vägarna förbi.)

 

Men funderar ändå att ha en liten stekpanna med nån sorts non-stickbeläggning som jag bara använder ibland och då på låga temperatur för att steka riktigt svårstekta saker, som ägg och fisk? (tex denna?) Borde jag också ha kvar nån gammal billig om det kommer nån ovarsam eller bångstyrig besökare och ska laga mat hos mig? Får klura vidare på det.. (I-landsprobelm: check!)

 

Sultan Ahmed-moskén i Istanbul är en av flera som kallas blå moskén, även om denna oftast är den man syftar till. Den uppfördes på 1610-talet. Många moskéer har mycket blått i form av det vackra Iznik-kaklet.

 

Här var vi en väldigt kort vända, med roliga omständigheter. Mamma är rolig, hon spelar med om vi hittar nån med bra erbjudande, så länge de verkar schyssta (i Istanbul var de generellt schyssta!) å när vi kollade på Blå moskén bakifrån så kom en ung kille och ville visa oss Blå moskén gratis, och ta in oss samma håll som skolbarnen (så vi slapp 2-timmarskön). Dealen var att vi skulle följa med efter och titta i mattaffären där han jobbade, men han lovade att vi inte behövde köpa nåt. Så det gjorde vi. Vi fick världens snabbaste guidning av moskén - hann vi ens se nåt? Men han berättade hur det gick till med bön och förberedelser innan (historian fick vi läsa på själva efteråt i nån broshyr vi fick i farten). På väg till mattaffären frågade mamma ut honom om hur det var att leva i Istanbul, han var visst student och jobbade extra i mattaffären och så. Sen var vi länge i mattaffären där x antal herrar visade mattor och lärde oss allt hur man ser skillnad på olika sorters mattor (så nu vet jag om en matta är äkta!). Och så drack vi äppelte såklart. Men de fina mattorna var verkligen alldeles alldeles jättemycket fördyra (när mamma och jag hör såna summor tänker vi badrumsrenovering, ny brygga, tempohoj och liknande). Så det blev ingen matta. Men oj vad vi skrattade efter åt våra nyvunna kunskaper och hur det blev. =)

 

Min mamma är rolig. Hon säger ibland att nu har hon minsann ritat på det mesta som man som arkitekt kan rita på. Men icke, nu håller hon på att rita på ett minaret! En mycket bra anledning att ta med sig dottern till Istanbul tyckte hon, och jag klagar såklart inte! Hagia Sofia blev givetvis det första vi besökte!

 

Hagia Sofia byggdes på 530-talet och ersatte då en träkyrka som brunnit ner. Från början byggdes och använes den som en kristen kyrka. Senare blev den förknippad med den grekisk-ortodoxa kyrkan. På 1450-talet byggdes den om till moské och har varit en förebild för många andra moskéer. Sen 1930-talet har den varit ett museum. (källa)

 

 

 

Hemma igen efter en långhelg i Istanbul med mamma. Vi har haft det jättebra, hunnit med en massa utan att stressa och det känns som om vi varit iväg mycket längre. Det var många nya spännande och lärorika intryck, men ett av det mest slående var faktiskt utsiken. Varje gång vi kom in på rummet eller på restaurangen häpnade vi! Bilden nedan är en mobilbild från frukosten i söndags morse innan vi åkte hem.

 

I eftermiddag åker jag och mamma till Istanbul och stannar till söndag! Jag gissar på mycket arkitektur! Och god mat och trevligt häng såklart. Hoppas på fint väder!

 

Igår var jag på yoga på Vayu. Där går jag på ett trevligt mellanting mellan kurs och mysore (där man träningar själv). En drop-in klass för exempelvis de som inte känner sig redo för mysore (som jag) eller för de som helt enkelt vill yoga oftare. Första halvan är ledd och andra halvan yogar man själv men med möjlighet till korrigeringar och frågor. Det passar mig perfekt, både att det är halvt lett och att det är drop-in (med 10-kort). Gick på det i våras, har yogat själv lite i sommar, men nu har jag börjat på Vauy igen. Jag har en deal med mig själv att om det är fint väder på tisdagar är jag ute och tränar, annars yoga. Det funkar bra för mig, eftersom jag är så himla omotiverad att träna onomhus om vädret är fint! Nu börjar det bli mörkt också, så då kanske det blir mer yoga.

 

Yoga handlar ju inte om att tävla eller pressa sig själv, utan att känna efter vilken form jag är i just idag och känna efter hur kroppen och själen mår. Det är klart jag har lite mål med coola saker jag vill klara av, men de brukar jag mest öva på hemma eller tänka att jag skulle kunna öva på hemma.. På plats brukar jag tänka att det är avslappning och att det ger sig själv bara jag går dit, och min stora utmaning brukar vara att hålla fokus. Ibland kommer jag på mig själv att tänkte flera steg längre fram än där jag är och fasar för vissa övningar som jag känner mig dålig på eller som är jobbiga.

 

Men igår hade jag tänkt om med en ny taktik. Jag var väl förberedd, kanske första gången jag var det? Hade ätit bra mellanmål innan, kom i god tid, favoritmattan var med, läst på första serien och hade fusklapp med bilder med. Men framförallt så har jag nu bytt mental inställning från att yoga är lugn andning och avslappning till att det hör till med fokus, envishet, puls, svett och mjölksyra. Igår var jag super-fokuserad hela passet, och vilken skillnad det var att yoga på det sättet! Igår var fokuset på den övningen jag gjorde just då, på att sträva efter en viss position, använda rätt muskler och få med mig andningen. Varje ny påbörjad del av serien kändes spännande att ta sig an.

 

På vägen hem kändes det så himla bra i hela kroppen. Som att där satt den, äntligen! Den där underbara känslan som är svår att sätta fingret på, men den är beroendeframkallande och gör att man blir alldels glad inombords! (Som Runner's high!)

 

Hur känns det idag då? Yogan var jättekul, jag längtar redan till nästa och jag har träningsvärk! Livet på en pinne!

 

 

 

Det är nåt speciellt med oktober. Förutom att det är fantastiskt vackert med alla färgglada löv och härlig luft. Det är lite extra mycket rosa. Rosa band, Rosa rutor, rosa event. Och några extra klänningar kanske?

 

Min vän Saga har tagit till sig "Frocktober" (frock=klänning), där en ska ha på sig klänning varje dag i oktober. Det är en trevlig trend (framförallt i australien och Nya Zeeland) som troligtvis är släkt med movember (mustash för att uppmärksamma manssjukdomar, vanligtvis prostatacancer).

 

Saga har samtidigt en insamling på sin blogg till en fond som forskar om äggstockscancer, (ännu) en elak cancerform med vaga sympoton som ofta gör att den upptäcks sent. (Har jag några pengar kvar efter helgens äventyr så hamnar de nog här, annars får jag vänta till löning.) Det är extra roligt att kolla in hennes blogg tycker jag då hon har sytt majoriteten av sina klänningar själv och ofta bjuder på en kul bakgrund om just dagens klänning. Hennes blogg hittar ni här.

 

I söndags så stannande vi hos Jokke och Sara på hemvägen för kaffe och massa kel med mysiga djur. Kelade med gammelhästen Pralino, fina vovven Corda och med unga kaninfröken Maja. Mys!

 

Sen försökte jag flirta med Lukaz för att få känna på hans päls som ser så himla go ut. Men det får bli nästa gång. Han är nyast bland hästarna på gården och lite reserverad ännu. Han har hunnit bo in sig och blivit mycket tryggare sen sist vi hälsade på. Han glänser i dubbel bemärkelse! Nu är han glad och nyfiken och vill hela tiden kolla vad vi gör även om han inte riktigt känner sig redo att bli klappad av främlingar än. Han fastnade på bild i alla fall. =)

 

I fredags sa vi ett sista farväl till morfar. <3

 

Listerby kyrka är en av de få kyrkor jag känner att jag trivs bra i. Inte så överdriven. Den fin i sin enkelhet. Sen ligger den fint på en slänt med åkrarna nedanför och lummiga träd vid ingången. Här har det varit många bröllop, dop och begravningar inom släkten. Exempelvis gifte sig mormor och morfar här på nyår 1950.

 

Min största favorit från uppväxten, gammelmormor Sigrid, vilar här. Jag brukar cykla inom och sätta mig en stund och tänka på henne. Tänka att jag aldrig aldrig vill glömma henne. Mormor vilar också här sen några år tillbaka, och jag minns så starkt vilken fantastisk akutstik och känsla det var i kyrkan när jag spelade tvärflöjt på hennes begravning!

 

Var i Bastasjö i söndags morse och promenerade med Sanna. Kul att ses igen, det var längesen! Och så är det bara så härligt i skogen såhär års!

 

I fredags förmiddag blev den en superkort tur på MTBn som fått följa med ner till Karlskrona. Hade blivit längre om jag kommit fram vid åtta på kvällen som planerat och inte halv två på natten (pga bil som bestämde sig för att sluta fungera). Ut och rulla i den fina luften och lugna förmiddagen köndes som ett bra sätt att ventilera huvudet innan begravningen. Bilden nedan är tagen vid Skönstavik.

 

I helgen var jag och Emi och umgicks med Karolina och hennes föräldrar i deras fritidshus på Hjälmö i Stockholms skärgård. Det är verkligen en pärla. Lugnt och skönt, trevligt och god mat, läsa, traska, umgås och så vidare. Årets troligen sista dopp blev det också för min del. Huh så kallt! Men skönt!