Årets första snö!
Gissa om jag blev förvånad i morse när jag vaknade till det här!? Det ligger kvar fortfarande och börjar bli rätt mycket faktiskt nu vid lunch!
Heja OKQ8!
OKQ8 har ett pilotprojekt i Uppsala i höst med cykelvårdsplats. Hoppas det kommer till OKQ8 som ligger nära mig, hade varit smidigt! =)
Mot Hjälmö!
I helgen ska jag och Emi hälsa på Karolina och hennes familj på Hjälmö. Gjorde det förra året i september också, och det var så himla mysigt, trevligt och vackert. Som jag längtat!
Förra årets inlägg finns här.
Med ryggen åt Svenskarnas Parti.
Denna vecka har jag blivit arg. Och förvånad. Svenskarnas parti var i Norrköping i tisdags och i Karlskrona igår och pratade om att vi är olika och att alla inte är välkomna. Detta händer inte!? Nazistmöte på våra torg!? Helt sjukt ju!
I Norrköping var det många som kom för att visa sitt motstånd. Några buade, några vände ryggen till och några skramlade och förde oljud. Men de flesta stod mest en bit bort och spanade. Liksom jag. Önskar jag gjort nåt mer aktivt.
Sen blev jag lite ledsen när man här på jobbet pratade om att man hört att nazisterna hade starkt fäste i Karlskrona, men jag vågade inte säga nåt för vad vet jag. Men det är fel! De är inte välkomna i Karlskrona heller! Den enda fördelen med att nazisterna synts en del i Karlskrona för många år sen, är att Karlskronaborna vet hur man tydligt visar att de inte är välkomna på ett sätt som inte skapar bråk. Många på plats (många många fler än i Norrköping), alla tillsammans, kärlek är viktigast och Karlskronaborna visade tydligt sitt buskap med ryggarna vända till. Heja Karlskrona!
Bilderna är tagna av Charlotta Ottinger, Bengt Pettersson och Patric Söderström (källa: www.bltsydostran.se).
Har ni tittat på SVTs nya säsong av En Klassiker?
Har ni sett att det är en kille som tränar på racer utan hjälm? Hörde det igår! Vad arg jag blir!
Varje dag skadas nära tio cyklister i Sverige så svårt att de behöver läggas in på sjukhus minst ett dygn. De flesta av dem skadas när de kör omkull utan att någon annan är inblandad. Några få krockar med bilar eller andra trafikanter.
Orsaken till att man kör omkull på cykel är ofta halka på grund av is, löst grus eller löv. Men det kan också vara en sten på vägen, en grop i vägbanan eller något fel på cykeln som gör att man faller omkull. Och det kan hända vem som helst, när som helst. Därför ska du aldrig cykla utan hjälm. I samma ögonblick som ditt oskyddade huvud slår i marken är det för sent: du kan ha fått en hjärnskada som förändrar ditt liv för alltid. En hjälm minskar risken för en allvarlig skada vid en olycka med mer än hälften. (källa: trafikverket)
Är han dum i huvudet!? Idiotiskt av SVT att visa detta! Vad är det för förebild! Det finns en anledning till att det finns hjälmar, och att det är lag på att använda dem på cykellopp!
För övrigt så borde alla alltid ha hjälm, oavsett ålder, cykel, hastighet och väg. Det finns många ouppmärksamma där ute på vägarna. Var rädda om er.
Är du alltid sådär pigg?
Undrade någon på jobbet som visst läser taggar och statusar på facebook och såg mig i tidningen igår.
Nej, inte alltid (men ofta). Men saker som inte är bra är ju inget kul att skriva om. Och egentligen har jag det väldigt bra. Tänk att jag är frisk, skadefri, har en fin sambo, mysig vovve, ett bra jobb och sådär. Jag försöker njuta av livet och vara tacksam för hur bra jag har det.
Men min älskling är alldeles för långt borta, Emi har börjat halta igen (hoppas inte lederna - snälla!!!). Och tiden finns inte. Jag hinner inte träffa familjen som bor i Karlskrona, inte uppskatta och mysa med Emi, inte sköta om sommarstugan, inte bidra så mycket till Team Rynkeby som jag hoppats, inte sova för jag har för mycket för mig. Jag är också kass på att laga mat och hålla i ordning lägenheten nu när jag bor själv i veckorna (trååååkigt), det tar för mycket energi när jag tar åt mig när vänner är ledsna och att ofta blir väldigt besviken för att jag alldeles för höga förväntingar på saker och ting och folk (varför lär jag mig aldrig!?). Önskar att jag var mer framåt och vågade stå på mig mer på jobbet och att jag kunde det lite bättre. Och så försöker jag låta bli, men lyckas inte alltid, ha dåligt samvete för att jag inte gör saker som jag borde (som typ allt i förgående meningar). Jag saknar Kuggeboda, familjen och att bara vara. Musik, baka, korsord, hänga. Andas. Sova. Men en vacker dag. Denna sommar blir äventyr. Sen chilla några helger i Kuggeboda.
Nästa sommar tror jag att jag ska vara i Kuggeboda hela semestern med älsklingen, vovven, gitarren, korsorden och springskorna. Påminn mig om det.
Nu blir den någon bra låt och lite gos med Emi, sen kommer jag sova gott. Godnatt!
Psst. Karolina kommer i morgon! Förlåt att jag inte städat och jag är lika virrig som vanligt. Men som vanligt är du är superduper välkommen ändå! Ska bli himla kul att ses igen!
Vårrusets antiklimax.
Ikväll har jag sprungit Vårruset för första gången! Jag brukar tänka att det är för kort och för tjejigt. Och det var för kort och för tjejigt. Jag tycker alla ska få vara med. Men det var faktiskt också himla trevligt. Sprang med kollegor från jobbet och fokuserade på det, istället för att springa fort (vill spara benen till Göteborgsvarvet). Soligt och god stämning och sådär.
MEN sen kom vi i mål och fick ett lass med diet-produkter, trosskydd och balsam! Tummen ner för detta! Bara för att man är tjej så ska man vara smal, banta även om man inte behöver det, vara torr och ha väldoftande lent hår!? Kan man inte får vara nöjd att man sprungit ett lopp och få klämma i sig en kexchoklad medan man luktar svett och känner sig stark och häftig? (får hoppas det är kexchoklad som vanligt i Göteborg på lördag!)
Hipp hipp hurra min blogg fyller 5 år idag!
Tänk att det är så längesen jag startade bloggen! Startade efter mycket tjat från Maria G och Karolina som tyckte att jag gjorde så mycket intressant. Tanken när bloggen startade att det skulle vara mycket bilder, korta texter och min vardag. Visa min vardag för vänner och familj. Hund. Träning.
Men den har blivit så mycket mer än så. Det är så himla kul tycker jag att gå tillbaka och läsa gamla inlägg. Framförallt läsa mellan raderna. Jag minns ofta vad jag tänkte och kände när jag skrev och valde bilder och så. Och så är den ett kul samtalsämne ibland när man träffar folk man inte träffar så ofta. De kan haka på nåt som de verkar roligt. "såg du gjort detta och detta, hur var det"
Det är fint det. Men det bästa av allt är nästan att jag träffade min Patrik snart efter jag jag startade bloggen och på många av inläggen i början finns en nyförälskelse som växer fram. =)
Här är en av de första bilderna. Den är från Barcelona när jag och mamma var där en hel vecka och kollade arkitektur, musem, sprang och hälsade på Maria som var på utbytestermin där. Den är fin tycker jag!
Där jag blev jag och ingen annan!
Igår hittade jag en artikel i Blekinge Läns Tidning, som jag brukar gå in och läsa på nätet då och då, som handlade om min högstadieskola. Och den var positiv! Med all rätt!
Jag valde att byta skola dit i sjuan, trots att jag inte kände någon och kunde valt att gå kvar i Nättrabyskolan som alla andra. Nättrabyskolans högstadie har fyra parallellklasser och alla är svenskar, alla ser likadana ut och alla spelar fotboll och/eller innebandy. Jag kände inte att jag platsade där. Men det som egentligen fick mig att komma på idéen att byta var att min tre år äldre kompis gick på Sunna och de verkade ha så himla roligt. Och så fanns engelska sektionen, där vissa ämnen lästes på engelska. Det tyckte jag verkade spännande.
Sunnadalskolan har tidigare fått mycket negativ uppmärksamhet och den framstod som väldigt stökig och bråkig. Det är en skola utan (eller få) parallellklasser, och istället alla åldrar på samma skola. Det är en skola mellan två stora bostadsområden med mycket bostäder och med många invandrare. Det är en skola med elever från över 40 länder! Jag (som ändå är halvamerikan) kände mig väldigt svensk. I min klass var det många från Bosnien och Kroatien, men också från Irak, Albanien, Polen, Singapore, Sri Lanka, osv. Visst var det stökigt ibland och inte alltid så himla lätt (men är det i någon skola lätt?), men det mesta blev till nåt vi kunde skratta åt. Vissa pluggade jättehårt, vilket verkligen inspirerade och för vissa var andra saker i livet viktigare. Man insåg att olika saker tar olika lång tid. Tålamod.
Ett tydligt exempel är det här med vår klassresa i nian. Alla andra skolor i stan hade sålt frallor och allt möjligt för att kunna åka utomlands till nåt häftigt ställe. Att samla ihop vår klass var fullt tillräckligt, och samla in pengar till klassresa var det inte tal om. Men våra klassföreståndare tyckte att det hör till att göra nåt ihop, så de arrangerade en kombinerad skolutflykt och klassutflykt till den lilla ön Garpen utan för Bergkvara (för 25 kr var om jag minns rätt). En ö som innehåller en fyr, några sovsalar, lite klippor, lite gräs, massa fåglar och inget annat. Vi fick lära oss göra upp eld och andra friluftsrelaterade grejer, sen grillade vi och badade i iskallt vatten. Vi fick välja att sova i tält eller i sovsal. Det var häftigt att åka båt ut och många såg ett utedass för första gången, och deras miner vad god underhållning. =) Liten utflykt blev ett stort äventyr. På en ö kunde inte heller några elever dra iväg nånstans. Smarta kreativa underbara lärare!
Något av det bästa på Sunna är ändå profilerna, som utvecklades medan jag gick där. Antingen är man med i Idrottsprofil (utöver vanliga skolidrotten) eller Teaterprofil där alla klasser från årskurs 6 till 9 ingår (i grupper efter tema istället för årskurs) och man lägger 2,5 timme i veckan på detta. Antingen någon av inriktningarna inom idrott, oftast i den stora fina inomhusarenan för friidrott som ligger intill, eller så får eleverna hela själva sätta upp en teaterpjäs med historisk prägel (skriva manus, sy kläder, skriva musik, spela in musik, dansa, belysning, ljud, PR, osv) med stöd från professionella regissörer. Både idrott och att själva få sätta upp en teater, som får så mycket uppmärksamhet i Karlskrona, är guld för självförtroendet och vi-känslan på skolan. Första året de körde profilerna så kunde man vara med i båda. Det var jag, och jag älskade det! Jag hade huvudrollen Linnea som kom från en fattig familj, men som förälskade sig sjömannen från en helt annan klass. Spännande!
För mig blev Sunna väldigt viktigt. Jag började våga tro på mig själv. Jag insåg att alla är olika och att jag är bra som jag är. Och jag började träna. Medan idrottsarenan byggdes så var det mest nån bollsport inne i gamla hallen alternativt springa motionsspåret för de som inte ville spela. Så jag började springa. Men när inomhusarenan för friidrott var klar så började jag prova allt jag kunde hitta och oj vad kul det var! 60m, höjdhopp och volleyboll blev nya favoriter. Idrotten blev väldigt viktig i mitt liv, det är den fortfarande. Det är en grund att stå på och nåt jag alltid kan återvända till för att samla tankarna och hitta mig själv. Tur det. Undrar vem jag hade hittat annars?
Det märks att det är valår!
Här i Norrköping är det nu mycket politik i meda! Men det är det väl överallt.
I nuläget handlar det främst om Europavalet, om vissa frågor som tycks komma och gå varv på varv här. Men extra mycket på sistona verkar handla om SD, om den splittring som pågår inom partiet och om några mer eller mindre kända Sverigedemokrater som drar på sig olika anklagelser. Markus Wiechel är den från SD som syns mest här i Norrköping. Han är riksdagsledamot och sitter i kommunfullmäktige i Norrköping, är bara 25 år men det stormar ändå rejält om honom (t.ex. om rasistiska inlägg och här eller annat).
I Karlskrona verkar SD också sätta liv i luckan:
På tal om SD... Jag såg denna filmen för några veckor sen och tänker ofta på den nu när jag ser nåt om partiet! Haha =D
Vattenskidor och flytväst?
I år har det varit för varmt. Myrarna som Vasaloppet passerar har inte frusit undertill, och nu när det varit 7 plusgrader i veckan så kommer det upp vatten underifrån och skidspåren omvandlas till sjöar.
Nu verkar det som om de tänker försöka köra ändå, hoppas på att kunna fylla på med tillräcklig snö med hjälp av helikoptrar och för hand (det går inte att köra maskiner i värmen). Först och främst ska de försöka rädda den planerade sträckningen, alternativt dra om den. Det är ett stort arrangemang med många voluntärer osv, men hur mycket kan man påverka egentligen? Helt klart spännande tycker jag! Skönt att jag inte ska åka i år ändå, hade varit lite väl nervöst.
God jul!
Vad skönt det är att vara hemikring. Bara traska till mamma eller pappa, slippa åka långt. De senaste dagarna har vi gjort lite nytta, men mest tagit det lugnt. Igårkväll gjorde vi tjusiga pepparkakor hos mamma. I morse tog vi en långpromenad i Bastasjö, det var så skönt att få komma ut i skogen! Men kändes märkligt att det är 9 grader på julafton!.
Hoppas ni har en fin jul mina vänner! God jul på er alla! Kram
Slå klackarna i taket!
Jag gillar att inte låta mig stoppas, inte av väder eller nåt annat! Jag gillar att vara förberedd och jag gillar att vara utomhus. I Köpenhamn för många veckor sen såg jag ihoprullbara gummistövlar, hittade sen en liknande modells om jag beställe. I fel storlek. Men nu kom de rätta hem. Gillar dem redan! Perfekt med ett par lätta smidiga gummistövlar att ta med sig i ryggan när man ska på helgäventyr i landet med det opålitliga vädret! =)
Regn, pannlampa och däckbyte
Igårkväll bytte jag däck på bilen, efter jag varit och simmat och bastat med Sandra. Nyduschad, ren och fin blev en stor kontrast till mörker, regn och leran utanför. Var nog en underhållande syn ändå. Pannlampa, påbylsad, regnkläder, lerigt/blött skitigt/tungt och nynnandes. Ren fin söt vovve satt i öppet bagaget i töntig reflexväst och verkade undrade vad jag höll på med, samtidigt som hon snällt och lugnt tittade nyfiket på passerande hundar medan bilen hissades upp- och ner och jag stånkade..
...och jag som just berättade för Johanna att det inte alls tar någon tid att byta däck på bil. Typ 20 min eller så. Alltså ja, det stämmer ju, själva däckbytet tar ju inte tid. Det är att bära däck (säkert dubbelt så tunga som de till opeln! Puh!), tvätta däck (skitiga!), hitta all utrustning som behövs och allt runt omkring som tar tid.
Men nu är det gjort! I morgon blir det Karlskrona!
Jag har även bytt till dubbdäck på min tantcykel:
Tack fina lilla opel för över fem fina år!
Hon såldes idag, min fina lilla röda opel. Väldigt nöjd att jag köpte henne våren 2008, hon har verkligen använts precis som jag hade hoppats. Inte för vardagspendlande (då gäller cykel), men för att kunna komma ut till naturen, sommarstugan och vänner utom cykelavstånd. Denna bil har varit med om allt från att frakta massa packning och cyklar till att fasta på en stubbe!
Oj, vad Emi och jag har gillat att åka på äventyr! Emi har trivts väldigt väldigt bra i denna bil, det har varit en fast punkt när vi farit och flängt och flyttat kors och tvärs.
Hoppas Emi kommer gilla den nya lika mycket. För några veckor sen köpte jag ju en liten vit istället, som har nymodigheter som centrallås, servostyrning, värme och kyla. Mer plats till Emi är det och förhoppningsvis är den mer pålitlig även för längre körsträckor. Än så länge kommer vi väl överens. (klicka på bilden nedan för att få se större)
Trött tröttare tröttast
Jag känner just nu om allt bara rasar omkring utan att jag har någon kontroll. Inte för att det faktiskt rasar, egentligen är det nog tvärt om. Egentligen är allt nog saker och ting på väg åt helt rätt håll. Jag ska bara sätta igång den där stora tunga kulan så rullar det nog på utan att kräva för mycket energi sen.
Men just denna och förra veckan har jag känt mig helt färdig. Jobbsökande och Berlin maraton har nog tagit mer energi än jag trodde. Det känns som om jag haft sånt himla tempo på sistone och hunnit med så mycket, men sen så bara tog det slut. Nu i helgen blir det Österlen i helgen med hav, vandring, vänner och god mat. Det är precis det jag behöver just nu! Samlar ihop mig och laddar med energi, för att återigen vara mig själv nästa vecka!
Vi ska iväg med samma gäng som vi alltid åker till Österlen med varje höst. Åh vad jag längtar! Här är två bilder från förra året:
Kristian Gidlund
Kristian Gidlund skulle fyllt 30 år på lördag. Han spelade i bandet Sugarplum Fairy. Han har en blogg där man kunnat följa hans kamp mot cancern i magen. Han pratade även i "Sommar i P1" i somras. Det är ingen jag eller mina vänner känner, men han har berört så himla många (inklusive mig) med hans ärliga poetiska sätt att skriva och prata på och sitt sätt dela med sig av vardagen och tankarna.
Igår förlorade Kristian Gidlund kampen mot cancern. Hemska, hemska cancer. Vila i frid, Kristian.
Dieter hit och dieter dit..
Jag tror inte på dieter, aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Jag tror på att äta varierat, försöka hitta bra råvaror (utan massa konstiga tillsatser, besprutningsmedel eller annat tjafs). Hitta ett sätt att få in någon fysisk aktivitet i vardagen. Vardagsmotion eller hobby. Försöka undvika uppebara onödigheter (socker, alkohol?), men tillåt undantag ibland. Leva sunt och ha det gott helt enkelt.
Eller enkelt och enkelt. Jag är godisgris och så tränar jag hellre eller umgås med vänner än att laga nyttig mat. men man får väl ta det för vad det är. Periodvis så är jag helt enkelt mer sugen på att laga massa god och genomtänkt mat och periodvis hamnar annat i fokus.
Jag vet också att jag aldrig varit överviktig och att dieter som som funkar på kort sikt lockar. Men på lång sikt tror jag att de gör mer skada än nytta för vår hälsa. Och krångligt är det.
Och krångligt blir det om man som jag tycker om att umgås och äta middag med vänner. Tänk om alla hade varsin diet som de höll stenhårt på! Nu när vi har våra stora fester är det ofta laktosallergi, glutenallergi och vegetarianer. Men det har det varit i många år och det är inga problem. Men tänk om alla andra hade varsin diet? Det hade blivit en riktig utmaning! Men hursomhelst, nu har jag hittat ett bra bjudrecept till höstens middagar om det kommer någon som går på 5:2-dieten:
Receptet är ett av många från Nanna Johanssons blogg: http://nojesguiden.se/blogg/nanna-johansson/mina-basta-52-recept
Några andra som också beklagar sig över ännu en diet, är min kompis Elna som jämför den med en sportfarsa som med fel metoder försöker pressa fram resultat! Haha, bra jämförelse! Läs inlägget genom att klicka här.
Emma Igelström har också skrivit, hon tycker vi ska sluta mixtra med våra kroppar och leva en sund och aktiv livsstil. Och mellan raderna, att vara en god förebild för barnen. Vill vi att barnen ska svälta sig, för att de vuxna gör det? Bra tankeställare, tycker jag. Hennes inlägg finns här.
Spökstad?
Hörde ett radioprogram där de var i en by där massa hus stod övergivna. Vi googlade och såg att det i princip låg längs vägen mellan Mora och Linköping, så vi körde inom och tog oss en tur! Vi började med att gå en runda med vovven, men sen kunde jag inte låta bli att kliva in när dörrar stod öppna eller inte fanns alls. Det verkade som de tagit bort fasad, tegel, fönster, dörrar, wc-utrustning, spis, osv i husen som lämnades för typ 10 år sen (två hus var lämnade senare, men de var låsta).
Efter jag besökt flera av husen vågade sig Patrik in också. Han smög runt lite och spanade försiktigt och på helspänn, medan jag klev runt och förälskade mig i gamla fina tapeter, vackra trägolv och genomtänkta detaljer. Tror Patrik sett för många zombie-filmer!?
(klicka på bilden ovan för att se större)
Riktig svensk-sommar-åska-spöregn!
Efter en helt underbar semester med två veckor med sommarväder! När hände det i Sverige sist att det var fint väder när de flesta har semester? Inte vad jag kan minnas? Men nu, var det kanonväder hela vår semester, utom en eftermiddageg samt en morgon. Eftermiddagen körde vi till Åhus för att hälsa på Patriks familj och passa på att lämna hanss syster och kompis som varit i Karlskrona. Men helt plötsligt började det regna. Sen spöregna. Sen åska. Sen blåsa. Sen stannade vi.... I Trolle-Ljungby gick det inte att köra så vi fick ta en paus.
Men kvällen blev fin sen och regnet höll sig till jag skulle ut och springa långpass morgonen därpå! Blöt och svalkade löprunda blev det, men det var en rätt trevlig kontrast faktiskt till att träna i värme som gör såväl kropp som gärna alldeles seg och mosig,
