Nu har vi haft nästan två veckor med fint väder och jag har verkligen njutit av morgonpromenaderna med Emi. Frisk luft, sol och dagen som vaknar. Härligt!
Nu efter nästan två år så är det fortfarande väldigt sällan som det går en dag som jag inte tänker på dig. Du kommer alltid finnas inom mig och ge mig styrka att göra det jag vill och tror på!
Denna bilden är från 2010 när Rolf fyllde 61 år och vi firade honom i Johannishus. Han fick bland annat denna tjusiga canvas med bild på honom från cykelvasan.
Jag behöver ett konkret mål! Vet inte vad. Tvekar lite kring träningen - ska jag anmäla mig till nån ny galen utmaning? Eller köra de "gamla vanliga" loppen? De ger inte så mycket kick om man inte slår nytt rekord, mest en trevlig grej man gör med vännerna och familjen. Inte så dumt det, vänner och familj är trevligt! Om jag vill satsa på nya galna utmaningar eller nya rekord krävs det träning. Hur träningssugen är jag egentligen? Vad ska jag satsa på i höst och i vinter? Det beror ju på vad jag ska göra nästa år...
Jag har bestämt mig för att INTE köra Vätternrundan. Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet. Sen vet jag inte. Skulle kanske kunna tänka mig åka längdskidor, Öppet Spår, om det blir en bra vinter och det känns kul. Just nu känns träningen inför den mest mörk och kall. Kanske Cykelvasan ännu en gång till om nån tjatar på mig. Vansbro triatlon, en halv ironman, är ju ett väldigt trevligt lopp. Har jag inget bättre för mig skulle jag gärna köra den igen, men det blir nog lite väl mycket om jag har massa annat inplanerat.
Jag funderar på om jag kanske skulle anmäla mig till multisportstävlingen Åre Extreme Challenge, passa på nu när bästa Mia söker lagkompis? Eller så kanske jag skulle ta att göra en Ironman, medan man är ung och dum och hyffsat vältränad (har ju ändå tränat regelbundet i väldigt många år nu)? Fast båda verkar ju sjukt jobbiga och jag har ju andra saker i livet jag vill göra också. Det som gör att jag tvekar är tid, motivation och pengar. Om jag gav mig in på det är jag övertygad att jag skulle klara det, även om det verkligen skulle testa pannbenet! Men de är riktigt tuffa utmaningar båda två. Är man cool eller mest knäpp om man gör såna lopp?
Åre Extreme Challenge skulle kräva massa massa backlöpning samt massa tråkig prehab för att få knäna hålla för löpning uppför och nerför Åreskutan. Den skulle också kräva massa MTB-träning på stig, då det verkar vara riktigt teknisk körning. Om jag ska köra lag med Mia, får jag träna på som sjutton för att inte sinka henne. Den tävlingen skulle börja med kajak, så då borde man träna lite det också. Den skulle kosta en del i anmälning, inte så mycket i ny utrustning, men ganska mycket i tid och pengar för resa dit och boende där.
Ironman (Kalmar) skulle kräva galet mycket träning... Simning, cykling, löpning. Den mest tidskrävande, men också det kanske viktigaste delen, är cyklingen. Att vara stark på cyklingen tjänar man väldigt mycket på. Är jag motiverad nog att träna så mycket cykling? Har jag tid? Vad skulle behöva offras för att hitta tid och motivation? Gå ner i arbetstid? Ge Patrik och Emi (ännu) mindre uppmärksamhet? Lägga dansen på hyllan? Löpningen är på nåt sätt en del av min vardag, det är motivation för mig. Men träna inför en mara/Ironman kräver distanser som är onödigt/obekvämt långa tycker min hjärna. Det kräver också massa tråkig prehab för att hålla sig skadefri. Vi får se hur den delen känns efter mitt första maraton som jag ska springa i Berlin sista helgen i september (spännande!!). Simningen är jag hyffsat bekväm med och skulle nog inte satsa på några större förbättringar utan vara nlöjd med att ta mig runt. Skulle nog bara träna lite på att simma i stökigt vatten med vågor och andra simmare. Ironman är väldigt väldigt dyr att anmäla sig till. Utrustning för löpning och simning har jag.. men frågan är hur det ser ut med cyklingen, kan man man köra den på landsvägsracer och mina ganska enkla tillbehör? Skulle det innebära att jag skulle behöva investera i massa nytt matrial, då får det vara.
Hoppas båda loppen ovan blir fulla snart så jag slipper fundera på det...
Man kanske skulle tagga ner lite? Leva mer i nuet och njuta mer av livet varje dag. Vara nöjd med att bara vara? Låta framtiden komma när det kommer och bli som den blir? Kanske ta en spontan cykelsemester eller annan utflykt om vädret lockar och bara chilla. Äta glass och bada, eller vad man nu brukar göra. Men jag är rätt bra på att njuta av livet ändå, även om jag har huvudet fullt av mål och drömmar!
Nu njuter jag varje morgon av den underbara friska luften, det vackra ljuset vid ån och lyckan att ha Emi som sällskap på mina morgonpromenader. Jag njuter av alla härliga kvällsaktiviteter och utflykter. Jag njuter av att vara frisk och stark. Av att ha så fin familj, fin Patrik, fina vänner! Och ha haft en fantastisk sommar med mysiga minnen!
Tidigare har vi haft sån himla tur med vädret, soligt och fint rakt igenom! Men i år var det kallt och grått torsdagen, fredagen och söndagen. Men lördagen var fantastiskt fint, så himla härligt!
I år har jag itne alls fotat så mycket som jag brukar, jag har bara gått runt och njutit. Patrik och jag och Emi åkte upp en dag tidigare än vi brukar och sov hos Frida en natt. Frida passade även Emi hela helgen. Det kändes så himla lyxigt med en långhelg i Mora! Kul att cykla! Kul att få umgås så mycket med Frida! Kul att ha brorsan, mamma och Lars där! Mora är mysigt, lugnt och trevligt. Härlig stämning, antingen lite laid back sådär eller full fest med hejande och firande! Blir alltid glad av att vara där!
Fredag em kom brorsan, mamma och Lars upp och i år fanns det tid att sitta och fika, skratta och umgås flera timmar. Först fika på gågatan och lite shopping då. Sen cykelmek och packning inför loppet på vandrarhemmet. Kul med vandrarhemmet, ett litet sånt som bara har öppet när det är lopp, och det är samma folk som bor där varje år. Trevligt folk och det är kul att vara en del av uppsnacket! Sen åt vi pizza och fick bära in bordet under tak, men det gick så bra det med.
Lördagen efter loppet var vi ute och åt, trevligt som vanligt. Inte alls lika kyligt som fredag kvällen, och vi åt god mat på restaurangen nere vid vattnet innan vi vandrade längs vattnet hem.
Hörde ett radioprogram där de var i en by där massa hus stod övergivna. Vi googlade och såg att det i princip låg längs vägen mellan Mora och Linköping, så vi körde inom och tog oss en tur! Vi började med att gå en runda med vovven, men sen kunde jag inte låta bli att kliva in när dörrar stod öppna eller inte fanns alls. Det verkade som de tagit bort fasad, tegel, fönster, dörrar, wc-utrustning, spis, osv i husen som lämnades för typ 10 år sen (två hus var lämnade senare, men de var låsta).
Efter jag besökt flera av husen vågade sig Patrik in också. Han smög runt lite och spanade försiktigt och på helspänn, medan jag klev runt och förälskade mig i gamla fina tapeter, vackra trägolv och genomtänkta detaljer. Tror Patrik sett för många zombie-filmer!?
För min del var årets cykelvasa inte så mycket att skryta med... men det var kul ändå!
Lite besviken är jag ju, tänkte att typ samma träningsmängd som förra året tillsammans med ny cykel och ingen "Herräng-flu" (förkylning man alltid får på danslägret i Herräng) skulle göra att jag plockade minst 10 minuter i bara farten. Men icke. Skulle kunna skylla på att det var blött i marken efter allt regn? Men icke, alla andra jag kände körde bra som sjutton!
Cyklingen kändes rätt bra och det var roligt. Speciellt utför, nu när jag har en cykel jag litar på och lärt mig lite mer om att köra off-road. Började bra och tänkte att jag höll ett ganska bra snitt, men sen bara sjönk de mer och mer. Kunde inte riktigt fokusera på att trycka på. Satt och tänkte på annat. Att jag hade ont i foten och ont i huvudet/nacken? Konstigt egentligen, tycker inte jag brukar få det. Men det var inte så farligt så det borde störa om jag vore i rätt "mode".
Aaja. Jag har haft fokus på mycket annat i år, främst Vansbro Triathlon. Men jag har svårt att sätta fngret på vad som saknas? Backträning? Cykling generellt? Pannben? Ja, vad vet jag.. får väl träna mer (eller strunta i att köra) nästa år. Vi får väl se.
Men det var himla kul i Mora, skönt att komma upp en dag tidigare än vi brukar, kul att hänga med familjen och kul att träffa Frida igen (som bor i Mora och passade Emi).
Vi hade också sån himla tur som fick sol hela dagen!
Mina resultat på cykelvasan
2010: 1:02 2:08 3:45 4:41 4h 43min
2011: 1:00 2:19 3:32 3:59 4h 22min
2012: 0:57 2:25 3:40 4:07 4h 29min
2013: 0:58 2:22 3:39 4:07 4h 28min
(Mångsbodarna, Evertsberg, Hökberg, Eldris, Mål) Banan förlängdes 2012, den blev ca 5 km längre!
Min tid i år innebar en 32:a placering av 98 i min klass.
Resten av gänget gick det väldigt bra för! Patrik slog förra årets tid med nästan en timme och kom in på 5.37! Han slog sitt personbästa med över en haltimme! Kul! Nöjdare patrik får man leta efter! Brorsan, slog förra årets tid med över en timme (två punkteringar förra året) och kom in på 4:08! Galet bra! Mamma körde stabilt som vanligt och kom in på 6.07, en tid hon hållt sig kring de senaste cykelvasorna. Lars körde vasaloppet på cykel för första gången (har dock imponerande 14 vasalopp på skidor i bagaget!). Han körde på odämpad hybrid och hade lite punkteringsstrul, men passade på att göra en galet imponerande spurt på upploppet och flög in på 5.30! Det var roligt att vi i år samlades allihopa på en förutbestämd gräsyta och hejade in alla, en efter en! Det är ju detta som gör träningen och tävlandet så roligt! Att få träna och tävla med nära och kära, och få skratta, peppa, gnälla, tjoa och fira tillsammans!
Mina fina vänner Mia och Elnaär så himla imponerande! De plockade några minuter var på sina personbästa och kom in på 3.45 respektive 3.52, vilket innebar 7:e resp 13:e klass av 187 i sin klass!
Så helt klart en himla massa bra resultat bland vänner och familj. Grattis till alla! Grattis till oss! Tack till Cykelvasan för att det är ett så bra och trevligt och välorganiserat arrangemang! Tack till vädergudarna som tog en paus i det eviga regnandet just under de timmar som cykelvasan pågick, och gav oss sol istället!
I väntan på att jag ska blogga ifatt verkligheten kan ni få se några bilder från första helgen i augusti då det var Skärgårdsfesten i Karlskrona. Skärgårdsfesten är istället för Sailet och är mer förflyttat till Fisktorget, öarna och centrum. Väldigt utspritt, färre båtar men mycket mer musik. Väldigt trevligt faktiskt. Vi lyssnade på bland annat Oskar Linnros, Bräkne-Hoby och Ansiktet. Samt några mindre band/trubadurer som spelade här och var. Såg även en eldslukare och en recycled fashion show med tjusiga kläder med mjölkpaket, bubbelplast osv... I Hoglands park hade de även en lite ekomarknad med klädbytardagar och ekologisk glass osv.
Jättevarm och fin helg och Emi och jag och Patrik chillade i stan hela fredag kväll och lördagen. Fredagen med Linda och Daniel, vi grillade, lyssnade på musik och såg "Searching for Sugar man" på midnattsbio på torget. Väldigt bra film, se den om ni inte gjort det! Lite seg i början kanske, men spännande sen och bra slut! Innehåller mycket bra musik. Sånt gillar jag. =)
Lördagen var vi på stan först själva och sen med Hanna med familj. Kul att träffa Johan igen och Vega som blivit så stor och framförallt att äntligen få träffa deras minsting Edward. Och mopsen Benny såklart, som Emi nästan vuxit upp med. Patriks kompis Martin hängde också på! Och sen möter man folk man känner lite då och då. Trevligt helt klart! (Sen lördag kväll smet vi ut till Kuggeboda igen, det bara gick inte att vara därifrån längre när vädret var så fint!)
I år är jag inte förkyld (vilken jag varit de senaste två cykelvasa-loppen eftersom jag varit på Herräng strax innan), jag har en ny Bianchi och jag känner massa mer folk som cyklar MTB! Jag känner mig inte som en MTB-cyklist, men jämfört med första gången jag körde så är jag ju rena proffset nu! Då hade jag ingen aning om att det fanns tröjor med fickor på ryggen och att en cykel alls fungerade utan stänkskärm! ;)
I år hoppas jag att jag får träffa finaste Elna och Mia innan start och heja iväg dem i full fart! Jag hoppas att min bror har mer flyt (dubbelpunka förra året) och att mamma och Patrik fortsätter peppa varandra (mamma snabbt uppför och Patrik snabbt nedför..) Jag hoppas att Lars kommer få riktigt roligt på sin första cykelvasa!
Det ska också bli riktigt roligt att frå träffa min fd granne och hundkompis Frida, vi som alltid brukade gå på långa rundor och hjälpas åt med Emi och Aragon.
Sen vore det ju hemskt trevligt om jag cyklade snabbare än jag gjort innan (hur svårt kan de va med ny cykel och inte sjuk?)! Vore också hemskt trevligt om det inte åskade och spöregnade som det verkar ha göra i hela landet denna vecka.
Bjuder på en bild från 2010, första cykelvasan. Kanske första gången på stig med min mountainbike som jag köpte begagnad 2003... Nu har den äntligen fått gå i pension.
Fler bilder och mer läsning från tidigare år med cykelvasan finns på blogginläggen nedan:
Mormors systers man, Axel Thörnqvist, var båtbyggare och nån gång troligen på 60-talet beställde mormor en båt av honom. En jaktkanot, dvs en roddbåt. Under min uppväxt så brukade morfar ro ut på morgonen och tömma nätet. Och pappa älskade att ro den och han brukade ro så det blev svallvågor! Jag tyckte det var så häftigt att åka med när pappa rodde och båten liksom nästan flög fram på varje roddtag.
Sen brukade den lilla lilla roddbåten lastas med ungar och fika och så rodde vi ut till ön (mamma paddlade kajak, vilket jag också gjorde när vi blev större). Med vänner på besök åkte vi någon gång liten gummibåt dragen av denna med pappa som rodde, kommer ihåg det var hysteriskt kul! =)
Nu har båten stått i skjulet i många år och torkat och känt sig ensam. 2008 var den i, men då va den rätt sliten ändå... Men nu i sommar så har den varit på renovering hos Joel Ingesson, en ung entusiastisk och väldigt duktig båtbyggare som har sin verksamhet på Rosenholm. Sista veckan på vår semester i Kuggeboda så blev den klar och vi fick några dagar i Kuggeboda med den i vattnet! Åh hej, vad fantastiskt vacker den är och vad rolig den är att ro! Underbara underbara vackra hantverk!
Första fyra bilderna är från sista semesterdagen, när vi smet från städning och stängning och rodde ut till "ön" istället! Först rodde jag en timme själv i väldigt lugnt fint vatten, och sen rodde Patrik med Emi och grejer ut till ön och jag simmade bredvid! Vi måste stått för god underhållning för alla Kuggebodabor med havsutsikt under dessa två veckor. Men jag var ju tvungen att se om det gick, och det var ju inga problem (bara lite väl mycket tång)! Vi har alltid hört historien om när pappa rodde till "ön", och det har jag alltid varit så impad av. Det är ju jääääääättelångt dit, eller var iaf när vi var barn. Nu är det helt plötsligt bara 800 meter kanske? Tog en kvart att simma ut! Fast när vi skulle hem hade det blåst upp och jag fick åka med hem. Emi sitter nöjd och spanar, som om hon aldrig gjort annat!
Sista två bilderna är från torsdagen när mamma, Lars och lillebror var och hälsade på och det blev middag och beundring och provroende av båten. Här ror lillebror och mamma åker med. Lägg märke till de gamla traditionella flytvästarna.. ;)
När vi var små var det alltid kossor i Kuggeboda, men vi tänkte inte så mycket på det. Viftade lite med en pinne när de stod mellan vår grind och vår brygga efter vi badat och sådär. Nu är det mer exotiskt! Sen nu när vi börjat vara i Kuggeboda igen så har det varit enstaka unga busiga nyfika kor i hagen som sprungit in på tomten, vält soptunnor och som inte flyttar sig när man kommer!
I år har bonden slängt upp ny taggtråd runt vår tomt, så inga kor i hagen.. Mitt försök att få något annat än taggtråd gick åt skogen. Och klippa hål i taggtråden för att kunna använda grindarna, det fick jag göra själv. Får fixa ett snyggare och snällare staket ett annat år. Men hursomhelst, i år har korna varit utanför, och tur är väl det för i år var det många kor i hagen! Ett himla massa råmande hit och dit och "hej var är ni, jag är på andra sidan det här huset?" och "hej hur kom ni dit bort?" eller vad de nu säger. Det är en stor hage med många sommarstugor med staket mitt i, så de råkar ofta dela på gruppen. :P I år var där en STOR tjur (se första bilden), kanske 8 kor och 15 kalvar? En himla massa i alla fall! Så många att det tar en god stunds viftande om man ska försöka flytta på dem på vägen för att kunna köra vidare in till vår stuga! Kalvarna är söta, korna går väl an. Men tjuren ser så sur och överbeskyddande ut!
Ja, nu har jag jobbat en vecka, men ännu tänker jag på kossor, fika, hav, mys, vänner, lugn, korsord och sådär... =) Sista dagarna på semester gick så himla fort! Men vi hann med allt möjligt faktiskt. Onsdagen så kom pappa och Ingalill ut och hälsade på. Himla mysigt.
Efter en helt underbar semester med två veckor med sommarväder! När hände det i Sverige sist att det var fint väder när de flesta har semester? Inte vad jag kan minnas? Men nu, var det kanonväder hela vår semester, utom en eftermiddageg samt en morgon. Eftermiddagen körde vi till Åhus för att hälsa på Patriks familj och passa på att lämna hanss syster och kompis som varit i Karlskrona. Men helt plötsligt började det regna. Sen spöregna. Sen åska. Sen blåsa. Sen stannade vi.... I Trolle-Ljungby gick det inte att köra så vi fick ta en paus.
Men kvällen blev fin sen och regnet höll sig till jag skulle ut och springa långpass morgonen därpå! Blöt och svalkade löprunda blev det, men det var en rätt trevlig kontrast faktiskt till att träna i värme som gör såväl kropp som gärna alldeles seg och mosig,
Undrens tid är inte förbi! I måndags sådär spontanplanerade killarna ihop en kväll att ses och det blev hur bra som helst! Vädret var rätt tråkigt, men gör inte så mycket när det varit fint resten av semestern. Det var mysigt ändå.Daniel och Linda kom ut till Kuggeboda, vi grillade och sen spelade sällskapsspelet Carcassonne till väldigt sent. Himla kul spel det där, de hade precis köpt det så vi var rätt nya allihopa.
Efter lång sovmorgon och lång frukost (vid lunchtid) så begav vi oss till Torkö för att Daniel hade sen väldigt länge tillbaka bestämt sig för att bada och hoppa från den omtalade klippan på Torkö, trots att han är rätt höjdrädd. Regnigt, men inte så kallt och ingen trängsel direkt. Bra då kan man vela lite. Men han hoppade, två gånger till och med! Linda var moralisk support, Patrik hundpassare och fotograf och jag tog mig ett hopp jag med... men vad gör jag egentligen i luften (se bilden längst ner)?
Avslutade våra fina dagar vi haft med Rebecca och Mikael med att åka in till Karlskrona och gå på konsert! Lokala band till förband och erfterband, Frank Sylvester respektive T-Break och med mina favoriter Cookies N Beans som huvudband. ÅÅÅ jag blir aldrig besviken!! Intimt mysigt personligt och hela publiken levde med i konserten. De frågade vid nått tillfälle hur många som sett dem förr då de tyckte de kände igen flera ansikten och det var nog 90% som räkte upp en hand!
Härlig varm skön sommarkväll med fina vänner och min pappa som hängde på. Efter "kakorna" så gick vi genom stan och hängde på Biobaren mitt i natten och snackade innan vi promenerade hem till Pantarholmen och hämtade bil och Emi och körde tillbaka ut till Kuggeboda. Vilken kanonkväll alltså!
Rebecca & Mikael. Frida, Charlotte och Linda i Cookies N Beans:
Nedan kan ni lyssna på en fin avskalad version på "I just don't have the heart"! Cookies N Beans har fantastiska röster, är otroligt duktiga musiker och fantastiska att få se live! De behöver ingen studio och mix för att låta bra! Avskalat och otroligt vackert: