Anything is possible

För fjärde året i rad satte Paraply Producetion ihop ett gäng hemvändare (artister från blekinge/södra småland) som spelar ihop på olika ställen varje år. Ungefär samma gäng samma år. (Inlägg om förra året här). I år var det på Eriksberg Vilt och Natur och de har ökat till fem konserter. Kvällsföreställningarna gick direkt, men eftermiddagsbiljetter fick vi tag på. Då fick vi spana in lite av Eriksberg i dagsljus när vi kom. Vackra miljöer. Gott sällskap, med Rosmari och familj. Jag och Patrik åt lunch och samåkte med Henke och Hanna. Mycket trevligt!

 

Som vanligt var konserten av hög klass! God stämning och riktigt bra musik! Min absoluta favorit i år var när Adam Grahn (sångare i bandet Royal Republic) körde Tom Pettys The Waiting. Så himla bra.

 

Gårdagens morgonpromenad var fantastisk vacker (och kall)! -10 grader och sol. Ute och gick med Tanja i över en och en halv timme, längs Gräsvik och sen runt Västra mark. Sen te på Bergåsa. Så himla fint att träffas igen!

 

Mitt bland allt det vanliga farandet och flängandet och ätandet vid juletid finns en absolut höjdpunkt, och det är ju Lilljulafton med den där andra familjen som vi alltid brukar umgås med vid högtider (mammas barndomsväns familj).

 

Numera ofta rätt många och det tyckts bli fler hela tiden. I förrgår blev det Julfest istället för Lilljulafton (fick helt enkelt inte ihop det innan) och vi blev 10 pers. Mat som är god på riktigt, fräsch och färgglad efter julens mat. Sen massa spel och trams, ingen behöver känna sig tvingad att fixa nåt men de flesta brukar ha klurat ut nåt. Det blev dans kring gran på (o)traditionellt vis, tramsig Fader abraham, en tysk trekantshatt-låt, sällskapsspel med bland annat marionett-charader och gapskratt, julklappslek som blev mer och mer hysterisk och vips så var klockan långt efter läggdags. Alltså, jaa, så himla kul! Må denna tradition återkomma så länge som möjligt.

 

 

Igår blev det ännu en fin tur på MTB. Några minus ute och det kändes som jag var på skidresa och skulle ut och åka, men många lager och förberedelser. Känns otymppligt och osmidigt inne, men skönt när man väl kommer ut och det känns rätt när man kommit igång. Precis som när man åker skidor eller snowboard.

 

Cyklade ut mot Skärva och Sjuhalla och cyklade runt på diverse promenad och ridstigar. Bar cykeln över åtskilliga trappor över fårstängsel och balanserade på nybyggda fina breda (tack!) spänger. Mamman, som tyckte det såg härligt och och undrade om jag hade dubbdäck, gjorde min dag. Så glad av folk som är positiva, när jag är rädd att jag stör deras förhoppningsfullt lika härliga naturupplevelser som jag har. Jag lyder Elnas råd och pratar med allt och alla, är överdrivet glad och trevlig och saktar ner mer än jag tror är nödvändigt. Pratade med både mammor, farbröder, tanter, hästar, ungar och får igår!

 

Det var lite lite lite vitt på marken på nåt enstaka ställe när jag gav mig ut, men sen började vackra snöflingor dala ner. Härligt vintrigt. Cykeln, med sina nya inställningar och nya däck, är grym och det var inga problem med grepp nånsstans. Fyllde på med energi på Skärva Ekobutik innan cyklade hemåt. Kan rekommenderas! De har inget direkt fik med bakverk och kaffe eller så, men där finns massa goda bars och juicer/smoothies och trevlig personal att prata med medan man fikar.

 

Asså Karlskrona. Såna här dagar. Som igår. Det är fint det!

 

Haft en toppendag med sovmorgon, hundpromenad med älsklingarna och löpning med grannhunden Bix som sällskap i det fina vädret. Sen häng hos mamma med familjen där, i vackra ljuset i hennes vardagsrum och matrum. Mys.

 

 

Hoppas alla jag känner har haft en riktigt fin jul. Det har jag. Mer om julen annan gång.

 

Juldagen blev kort morgonrunda med MTBn innan avfart till Karlskrona, i Åhus då. Cyklade bort till Kronoskogen, vilken var riktigt trevlig att cykla i, tills jag såg att det var förbjudet. Attans. Men fina stigar kors och tvärs, man kan välja att köra mellan kullarna eller upp och ner för dem. Barrigt gjorde att det inte var så lerigt, och få rötter och stenar. Mötte fem rådjur och några fotgängare. Utanför skogen var det saltade gator och isiga vindar, inte lika lyxigt. Men skönt att få llite egentid med min pärla. Hon har nya inställningar efter vi var på Haga Cykel i måndags och vi var både nöjda över det. Fint det. Hoppas på mer cykling nu i mellandagarna!

 

 

Ni vet den där Jonas Colting? Triatleten? Anti-kolhydrat-killen? För barfota-löpnming? För "Stenåldernsträning"? Som har spalten i Runner's world? Som åker runt och föreläser? Som säljer kokbok med sig själv naken på?

 

Jag var på hans föreläsning "Den nakna hälsan" våren 2011. Jag fick några aha-upplevelser, några nyfikna idéer och några arg-tankar. Aha, för att jasså är det så det ligger till. Nyfiken, för jag undrade hur det skulle kännas att inte äta lika mycket kolhydrater. Arg, för att det är ju lätt för honom att säga. Om jag inte jobbade 40h/vecka, då hade jag också haft tid och möjlighet att äta och träna som jag ville. Och arg för att han på kort varsel flyttade fram föreläsningen en timme, och sen drog över 45 minuter! Vilket gjorde att vi missade hela sista tredjedelen som var den jag såg mest fram emot (för att hinna med sista tåget). Dålig stil.

 

Men jag fick ändå med mig viljan att ifrågasätta vissa självklarheter (t.ex. pasta + träning = sant) och våga prova lite nya saker. Som att inte äta havregrynsgröt till frukost. Sluta kolhydratladda inför lopp, och istället äta som vanligt. Sluta ta det som en självklarhet att varje måltid måste innehålla kolhydrater för att vara en måltid. Fortsätta med att försöka öka andelen bra och rena produkter i matlagningen. Jag går absolut inte all in på Coltings koncept, och kan nog tycka att han är rätt överdriven/divig/jobbig/odiskret emellanåt. Men jag är glad att han har inspirerat mig till att våga prova mig fram och våga lyssna på kroppen.

 

I valtider beklagade han sig över att politikerna inte tycktes bry sig om folkhälsan och skrev ett folkhäslomanifest, enligt hans åsikter. Han skriver exempelvis:

Jag gillar dessa! Han har några fler, resten finns här. Han har även en mindre barnvänlig version i ett nyhetsutskick till de som tidigare gått kurs hos honom, de lyder mer såhär:

 

Hahaha! Lite överdrivet kanske, men han har en poäng.

 

 

Några av  tidigare med liknande tema:

http://possibly.blogg.se/2011/january/jonas-colting.html (inför föreläsning)

http://possibly.blogg.se/2011/april/lyssna-pa-kroppen-1.html (arg på colting)

http://possibly.blogg.se/2011/may/valdigt-mattande-pannkakor.html (bra recept)

http://possibly.blogg.se/2011/august/tankar.html (tankar om mat)

http://possibly.blogg.se/2014/april/bensin-pa-mackan.html (varför man inte ska äta margarin)

http://possibly.blogg.se/2012/april/bra-mellanmal.html (tips på bra mellanmål)

 

 

I söndags var jag i Linköping på Mias pass, troligen är det bästa spinningpasset jag varit på! Eller ett av dem bästa (de konkurrerande är också Mias). Det var NocOut som ordnade ett tvåtimmars-pass på Campushallen. Det var så himla roligt! Roligt att träffa gamla klubbkompisar, men framförallt att gå på Mias pass! Hennes pass är så himla bra och cykliga! På vägen hem satt jag och tänkte att fler spinningpass skulle vara som hennes, och funderade på varför jag gillar hennes så mycket?

 

Därför för att hon drar massa referenser till utomhuscykling och den känslan utomhuscyklingen har som man försöker samla på och leva på nu i vintermörkret. En härlig blandning av frihet, lycka, endorfiner, mjölksyra, natur, vindar, backar, dofter... Man blir påmind om allt det där fina.

 

Därför för att man blir påmind om att bygga pannben och köra hårt för att genomföra det där målet som ligger långt fram i tiden. Pannben, kämpla, slit. Tugga tugga tugga, bara mala på. I salen är det massa folk som har stora långdistansmål framför sig. Långa cykellopp, triathlon, skidlopp eller annat. Målmedvetna. Mentalt var jag i Vansbro och cyklade nästan hela passet. Förutom backarna, de hittade jag i Belgien.

 

Därför att det inte är massa konstiga övningar som brukar finnas på spinningpass som man aldrig skulle göra ute och som jag inte förstår poängen med. Typ "jumps" då man står up fyra tramptag och cyklar och sen sitter ner fyra tramptag och så gör man det en hel låt. Och i vanlig spinning finns det en tredje ståställning, när man står rakt upp och ner, vad är poängen med det? På en cykel antingen sitter man och cyklar, eller så står man upp och cyklar. Punkt.

 

Därför att de inte innehåller massa korta intervaller, eller bara tunga låtar. Större delen av tiden går åt till långa intervaller med relativt hög kadens. Bra för flåset, utomhuscyklingen och minskad skaderisk.

 

Därför de innehåller teknik som gör nytta på utomhuscyklingen. Spänn magen, titta framåt, trampa varvet runt, behåll fokus!

 

Därför att de innehåller uppvärmning, avslutning och lång strech. Och de jobbigaste låtarna är i mitten av passet (minst skaderisk).

 

Därför att det är bra musik. Man slipper jobbiga radiohits och poppigt och schlager. Hård bra spinnmusik varvat med lite roligatramsiga låtar så man får fart på smajlet och humöret.

 

Därför att Mia kör järnet själv och inspirerar (tvingar?) alla till att köra slut på sig själva också.

 

 

Tog ingen bild själv, men lånade en från Mia Gröndahl (en annan Mia). Hoppas det var okej!

 

 

 

 

 

Vad häftig, modig och cool min mamma är! Och hon har så himla rätt. <3

 

Webben:

Detta inlägg handlar om ledningskulvertar! När jag jobbade i Linköping så var det mycket prat om att våga prova nya lösningar i samband med planeringen och byggandet av nya stadsdelen Vallastaden. En av dem var att istället för att gräva ner alla ledningar som vanligt så gräver man ner ledningskulvertar. En ledningskulvert innebär ett stort rör, typ tunnel, där ledningarna ligger längs med sidorna som på hyllor och det är ståhöjd i mitten.

 

Tanken är då att man kan gå in i ledningskulverten och laga/byta ut/lägga in nya ledningar, utan att man behöver gräva upp marken. Vanligtvis kan man inte göra nåt ovanpå marken som inte kan grävas upp, stängas av eller förstöras när ledningsarbete behöver göras. Ledningskulvertar kan man allstå ha inte bara ha i vanliga gator utan även under kvartersmark (t.ex. bostadstomter) och under mindre byggnader (såsom uthus, förråd, miljöhus, cykelrum). Om ledningarkulverna ändå läggs i gatan, så kan gatan vara smalare då man inte behöver ta till extra bredd för att kunna ha ett brett grävschakt. Man kan även lägga ledningar under viktiga stråk som inte bör stängas av (t.ex. prioriterad bussgata).

 

I stadsbyggnadsperspektiv är det stort att knappt alls behöva anpassa hus och gator efter ledningarna och möjligheten att gräva upp dem! Det gör det möjligt att bygga tätare stad och smalare gator, något som ofta eftersträvas när man vill skapa en trevlig och småskalig miljö som inbjuder till gång och cykel snarare än bilar. Som i Vallastaden.

 

Linköpings kommun och Tekniska Verken har samarbetat mycket kring detta (vilket i sig är unikt) och nu är det faktiskt på gång! 

 

Igår var jag i Campushallen på spinningpass, och på vägen dit såg jag att ledningskulverterna låg utanför! Så efter passet tog jag en promenad med ficklampan i högsta hugg och fick äntligen se hur sådana ser ut i verkligenheten. De var större än jag trodde och det var inga problem att stå rak för mig, hade minst 2 dm ovanför huvudet kvar. Det blir nog bra det här. =)

 

 

 

 

Årets julhälsning från Norrköpings kommun finns på youtube. Intressant, fånig, rolig?

 

Nu har jag hittat det! Materialet som ska ersätta teflon i mina bakformar! Det är ju bleckplåt såklart, varför har jag inte tänkt på det tidigare.

Pajformar och rektangulära formar i glas och keramik har vi gott om, men saknar form till exempelvis bröd och sockerkaka och springform vore ju smidigt när man gör vissa sorters kakor.

 

Alltså är jag nu på jakt efter t.ex. brödfom och springform i bleckplåt:

 

Förra helgen kom inte bara en, utan två mammor på besök! Själva!

 

Patrik och Rebeccas mamma Camilla ville se butiken där Rebecca har praktik och min mamma Gunilla ville titta på ett hus. Men träffa oss också, så klart. Och varandra..? De verkade ha himla trevligt ihop. De kom fredag kväll och spanade in butiken, och åkte söndag morgon. Men lördagen blev händelserik!

 

Vi umgicks en del ihop och en del på olika håll. På morgonen var mamma på actic och tränade medan jag och Camilla gick en riktig långpromenad med Emi  Galet halt, men det vägdes upp med trevligt sällskap och en försiktig sol. Syskonen Hentzel sov såklart. Sen möttes vi alla för lunch på stan, med Madde som bonus.

 

På eftermiddagen shoppade de andra julklapper medan jag och mamma åkte på bussäventyr till Riksbyggens hus i Vilbergen med konceptet Bonum, Riksbyggen i Karlskrona vill genomföra ett bygge med samma koncept där och tyckte vi borde göra ett studiebesök. Vi missade att hoppa av vid rätt busshållplats när vi åkte dit och på vägen hem råkade vi hamna på en riktigt bra luciakonsert i pausen på en pensionärsturning i bowling när vi letade efter en kopp kaffe i Vilbergen. Blev lite absurt men trevligt. Alltid kul att vara på äventyr med mamma.

 

Helgens roligaste var kanske ändå när Jonas ringde och frågade om vi ville med och äta på Indra på lördag kväll innan dansen och jag frågade om jag fick "ta med en mamma eller två"? Jag tänkte inte först på det, men det lät väldrigt roligt när jag hörde mig själv säga det.

Efter middagen följde jag och mamma med Jonas och gänget till Lindy hop-kväll med lilvemusik och dansade en stund innan vi gick hem och åt efterrätt och firade Emi som skulle fylla år.

 

Bra dag helt klart. Men väldigt dåligt med bilder.

 

Men har två bilder från andra tillfällen på världens bästa mammor:

 

Grattis älskade vovve på födelsedagen! <3

 

Igår provade jag inomhuscykling på Stadium arena (en fridrottshall med 200-metersbana och doserade kurvor). Drog mig för att ta mig dit, för det verkade läskigt. Tog det lugnt första stunden, men kom fort in i det. Det var faktiskt riktigt roligt! Det blev väl sisådär 160 varv och strax över 3 mil. Efter en stund började jag räkna 10 varv i taget för att ha nåt att göra. Det blev även lite chill-pauser med häng i tjockmatta. Men jag kände mig inte alls färdig när tiden var ute! Igen, igen, igen!

 

Cykla inne har många plus, förutom själva cyklandet. Plus för att slippa tvätta cykel efter, få cykla på mina älskade racer och få cykla i kortärmat! Och stort plus för att kuna cykla på olika nivåer och ändå kunna köra ihop!

 

Förre helgen var en härlig helg i Karlskrona. Mycket lindy hop, och det var väl också huvudanledningen att vi åkte ner. Föreningen där, Tipsy Danceclub, ordnar en riktigt kul helg-workshop varje år första helgen i december. Det är två kvällar med livemusik, socialdans, uppvisningar och tävlingar. Två heldagar med kurser med internationella lärare. Och sen massa trevligt häng däremellan såklart! Hann smita iväg en härlig eftermiddagspromenad med mamma på lördagen runt stumholmen! Härligt.

 

I söndags tog jag ch Patrik en sväng ut till Kuggeboda och kollade läget. Huset mådde bra, men bryggan tappar minst en sten mellan varje gång vi är där.. Spännande med väldigt väldigt lågt vatten, såg en massa stenar jag aldrig sett innan! Annars kallt och blåsigt, men väldigt vackert och härlig luft!

 

Längtan efter sommar och semester och Kuggeboda. <3

 

 

Alltså. Idag sken solen en stund. Och jag har inte cyklat på jättelänge. Jag tyckte det var skönt ett tag och känna att jag inte behöver cykla och träna inför nåt. Sen var jag lite sugen men har inte haft tid. Nu håller jag på att bli tokig av cykelabstinens och dööör om jag inte får känna känslan/luften/endorfinerna som ett cykelpass ger snart! I kväll så ryker allt annat från schemat, MTB it is!

 

För att göra saken bättre (eller sämre) bläddrade jag igenom min blogg och hittade dessa bilder. Som liksom får det att pirra i magen, rycka i benen, dubbla hjärtslagen och nästan tåras i i ögonen. Exempelvis dessa bilder. Första bilden är ett vårpass, upptäcksvärd vid Bråvalla själv en fin kväll på MTB. Andra bilden är ett försommarpass med finaste Madde, som visar favoritrutten som går via Stegeborg. Sista är en sensommardag och slutet en lång dags cyklig som jag och brorsan gjorde från Malmö till Karlskrona. När sista bilden togs kände jag mig starkast i världen och typ odödlig. Den känslan.

 

Jag blev medlem på Alex när det låg vid polisen och jag var 16 år (minns jag längtade att fylla 16 år och få börja där)! Där styrketränade jag och gick på mina första spinningpass. Jag följde såklart med där det flyttade ihop med squashhallen och blev Grand Squash & Gym. Jag var medlem  i 9 år, med ett kort uppehåll när jag var i USA. Bodde till och med ovanpå gymmet(bokstavligen ett tag, då började jag även spela squash där. Det är ett ganska litet gym och alltid varit samma folk både som jobbar och tränar där. Grand är känns inte så divigt och ytligt som många nya gym gör och har inga flashiga digitala maskiner eller en massa pass med konstiga namn. Grand är gemytligt, personligt, trevligt och hard core på samma gång. Och med squash såklart! Gillar verkligen att det är kombinerat med squashhallen och att man kan kolla på de som spelar medan man värmer upp!

 

Där finns tre squashsalar, fria vikter (tunga vikter!) och lite konditionsmaskiner på en balkong. Och numera även leksaker för crossfit och hårda crossfit-inspirerande pass "Go hard or go home". Jocke (ägaren) är en grym instruktör, och jag kan tänkta mig att han kör riktigt hårt! Det verkar himla kul och himla jobbigt! Dock är passen bara på vardagarna så jag har inte lyckats prova nåt än.

 

Men jag var där i lördag förmiddag med Patriks kompis Martin och styrketränade. Jätteroligt! Jag släpade dit Martin för några år sen och då såg han så himla bortkommen ut. Nu känner han de flesta där, är betydligt mer vältränad, vet hur man lägger upp pass, kan övningarna och verkar bekväm där. Kul att se! Också kul att se att det vara samma gäng som alltid där.

 

Det var även samma maskiner, samma vikter, samma bänkar. Vi körde rygg, axlar och core, det passet har jag gjort absolut flest gånger där. Så det satt i ryggraden. Det satt även i ryggraden vilka vikter jag brukade ta. Några övningar fick jag gå ner nåt snäpp, men i många kunde jag faktiskt köra samma vikter som innan (trots att jag aldrig kör ren styrketräning längre). Jag tror helt klart att Ashtanga-yogan är en bidragande faktor till det!

En kul grej med Grand - när jag bodde på Pantarholmen och Lena satt i receptionen så brukade jag promenera halvtimmen in till gymmet med Emi, lämna Emi i recveptionen och träna en timme, sen promenera hem igen. Hur många gym har ni sett som har hundpassning!? Får man önska sig ett sånt i Norrköping?

 

 

I lördags firade vi Thanksgiving hos pappa tillsammans med an annan amerikansk familj vi brukar umgås med. Richard & Maria kom från Köpenhamn, Marcel åkte med oss från Linköping/Norrköping, Simon & Katrin & Adam kom upp från Lund och sen kom ju Malin & Tomas & Max & Olle & Leo som också bor i Karlskrona. En amerikansk familj som flyttade till Sverige för två månader kom också, och jag fick äran att sitta mittemot den 8-åriga dottern. Vilken fantastiskt härlig tjej! Vi pratade mest hundar, såklart, då de har en stor blandis (på 52 kg!). Som inte var med, men ändå. Så Emi fick massa kel. 

 

Vi var ju några stycken så det blev mycket mat. Pappa och Ingalill gjorde det mesta, även om vi andra bidrog med lite. Det var två kalkoner, massa extra stuffing, en jättegryta med potatismos, två pannor majsbröd, sås, sweet potato, två pumpapajer (jag gjorde den ena, mycket underhållande att försöka baka efter gammeldags amerikanska recept!), en chocolate fudge, cranberry relish, coleslaw....Så himla gott! Julmatten har en tuff konkurrent!

 

Efter middagen blev det massa musik som vanligt, med piano, gitarr och sång. Mys!

 

Förrförra helgen tjuvstartade vi julen litegranna. Vi var bjudna på julbord på Sofiero slott i Helsingborg, av mammas Lars och hans pappa Sten-Ove (som jag för övrigt köpt min bil av). Det är ett väldigt fint julbord i vackra miljöer. Jag frossade mest i olika rätter av lax och skaldjur, och sen i efterrätter. Ni skulle smakat deras egengjorda tryfflar! De var riktigt fina! Det var mycket trevligt också att umgås med familjen såklart, och alla var så finkläda. Sten-Ove hade ny kostym, brorsan var stilig i fluga och Patrik i ny slips inköpt inför Japan-resan. Mamma i den fina sjalen från Istanbul. =)

 

I väntan på att jag ska ta mig tid att lägga in mina bilder i kameran i datorn så kan jag bjuda på en bild från blt.se påden nya belysningen i Hoglands park i Karlskrona. Läste i tidningen i går att den nya belysningen fått negativ kritik, tänkte att folk var onödigt gnälliga. Men haha, vad blev fel här? Vet inte vad det ser ut som, men det framkallar inga mysiga julkänslor eller så hos mig! =)